Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att skapa en långsiktig finansiering av kvinnojourerna genom statligt stöd och tillkännager detta för regeringen.
Mäns våld mot kvinnor är ett strukturellt och mycket omfattande problem som pågår dygnet runt, året om. Det är ingen privat angelägenhet utan handlar om grova brott såsom våldtäkter, grov misshandel, mord och förföljelse.
Under föregående år dödades 15 kvinnor av någon som de hade eller hade haft en relation med. Det innebär en mördad kvinna var tredje vecka. Under 2021 anmäldes också 38 300 misshandelsbrott och 8 600 våldtäkter mot kvinnor eller flickor. Mörkertalet är dock stort och Brottsförebyggande rådet uppskattar att omkring 80 % av våldet mot kvinnor aldrig polisanmäls.
För att komma tillrätta med denna ständigt pågående pandemi måste vi arbeta förebyggande men det är också lika viktigt att det finns hjälp och stöttning att få för de som utsätts för hot och våld, såväl fysiskt som psykiskt. När en kvinna tar det livsavgörande steget att lämna en våldsam relation ska samhället finnas där för henne och tillse att tiden efter uppbrottet fungerar, både för henne och för eventuella barn.
Sveriges kvinnojourer tar ett stort ansvar för att stötta kvinnor och barn som blivit utsatta för våld. Flera kommuner förlitar sig helt på ideella kvinnojourer för att kunna skydda de kvinnor som utsätts för våld i hemmet. Trots det är kvinnojourernas verksamhet nästan alltid osäker eftersom de varje år måste söka nya pengar i form av projektbidrag istället för att de får en grundläggande, långsiktig finansiering som kan skapa bättre planeringsförutsättningar och säkra en god kvalitet.
Ett stort problem för kvinnojourerna är att de aldrig vet om de kommer att få fortsatta resurser, vilket leder till korta och osäkra anställningar och ett beroende av ideella krafter.
De allra flesta som tar emot våldsutsatta kvinnor och barn på kvinnojourerna får ingen ersättning alls. Att en sådan viktig verksamhet ska vara beroende av ideella krafter är befängt.
Bidragssystemet behöver präglas av stabilitet för att det ska vara möjligt för ideella organisationer att planera, bedriva och utveckla sin verksamhet på ett långsiktigt sätt. De bidrag som Sveriges kvinnojourer får idag är med andra ord inte tillräckliga eftersom de är alldeles för kortsiktiga. Därför behövs permanenta, statliga stöd för att säkerställa kompetensen och uppnå stabila verksamheter som ger alla våldsutsatta kvinnor och barn möjlighet till hjälp och stöd av god kvalitet oavsett var i landet de bor.
Vi får aldrig glömma att en välfungerande kvinnojour kan vara skillnaden mellan liv och död.
|
Sofia Skönnbrink (S) |
|