Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga särskilda insatser inom områden med höga halter av cesium och tillkännager detta för regeringen.
Vildsvinsstammen i Sverige har ökat explosionsartat de senaste decennierna med allvarliga följder såsom trafikolyckor, förstörda gräsmattor och åkrar. Från 1970-talet och framåt har antalet vildsvin gått från under ett hundratal till uppskattningsvis runt 300 000.
För att vildsvinsstammen ska nå rimliga nivåer har jägarna en nyckelroll. Tyvärr finns idag för många hinder för att jägarna ska kunna sälja sitt vildsvinskött. Köttet är lokalproducerat och relativt nyttigt och dessutom anses det av många smaka gott.
I de områden som drabbats av giftig nederbörd efter Tjernobylolyckan 1986 är hindren för jägarna att ta hand om vildsvinsköttet särskilt svåra. Här kan ofta ett fällt vildsvin inte ätas, och ännu mindre säljas. Regnen med radioaktivt avfall som föll över främst Uppland och Gästrikland då, gör mycket vildsvinskött oätligt där än idag. Cesiumhalten överstiger helt enkelt den lovliga.
Jägarna behöver känna att de, oavsett om köttet blir mat eller inte, har en viktig roll att fylla för att motverka vildsvinens skadeverkningar. Vi kan inte förvänta oss att jägare ska lägga mer tid, energi och pengar när de inte får något kött i utbyte.
Därför föreslår vi att riksdagen ska tillkännage för regeringen att överväga särskilda insatser inom områden med förhöjda cesiumvärden. På detta sätt kan det allmänna kompensera för Upplands och Gästriklands speciella svårigheter att komma tillrätta med vildsvinens utbredning.
Om det dock skulle visa sig att åtgärden med skottpengar på vildsvin är ineffektiv eller kontraproduktiv ska den givetvis dras tillbaka. Men situationen är nu så allvarlig att den kräver innovativa åtgärder.
|
Gustaf Lantz (S) |
Sanne Lennström (S) |