2022/23:JuU25

Genomförande av ändringarna i vapendirektivet

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om de lagändringar som bedöms nödvändiga för att genomföra 2017 års ändringsdirektiv till EU:s vapendirektiv.

Förslagen innebär bl.a. följande:

• Kraven på märkning utökas samtidigt som det införs en möjlighet att göra undantag från märkningskraven för historiskt värdefulla vapen.

• Vapenmagasin som rymmer många patroner och som kan kombineras med vissa halvautomatiska skjutvapen regleras.

• Vapenmäklarverksamhet regleras på motsvarande sätt som vapenhandlarverksamhet.

• Vapenhandlare och vapenmäklare ska rapportera misstänkta försök till transaktioner med ammunition.

• Kraven på registrering utökas.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2023.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandet.

I betänkandet finns en reservation (C).

Behandlade förslag

Proposition 2022/23:102 Genomförande av ändringarna i vapendirektivet.

Ett yrkande i en följdmotion.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Genomförande av ändringarna i vapendirektivet

Reservation

Genomförande på miniminivå, punkt 2 (C)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionen

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.	Genomförande av ändringarna i vapendirektivet

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel,

2. lag om ändring i vapenlagen (1996:67),

3. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),

4. lag om ändring i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2022/23:102 punkterna 1–4.

2.	Genomförande på miniminivå

Riksdagen avslår motion

2022/23:2379 av Ulrika Liljeberg m.fl. (C).

Reservation (C)

Stockholm den 1 juni 2023

På justitieutskottets vägnar

Richard Jomshof

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Richard Jomshof (SD), Ardalan Shekarabi (S), Annika Strandhäll (S), Adam Marttinen (SD), Petter Löberg (S), Katja Nyberg (SD), Mattias Vepsä (S), Charlotte Nordström (M), Gudrun Nordborg (V), Torsten Elofsson (KD), Ulrika Liljeberg (C), Pontus Andersson (SD), Rasmus Ling (MP), Juno Blom (L), Sanna Backeskog (S), Fredrik Kärrholm (M) och Sten Bergheden (M).

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2022/23:102 Genomförande av ändringarna i vapendirektivet. I propositionen föreslås de lagändringar som bedöms nödvändiga för att genomföra 2017 års ändringsdirektiv till EU:s vapendirektiv.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

En motion har väckts med anledning av propositionen. Förslaget i motionen finns i bilaga 1.

Riksdagen har flera gånger tidigare behandlat frågor som rör genomförandet av vapendirektivet. I december 2019 beslutade regeringen propositionen Reglering av vapenmagasin (prop. 2019/20:58), som innehöll förslag som innebar att alla löstagbara vapenmagasin oavsett kapacitet och storlek skulle omfattas av vapenlagens tillämpningsområde. Riksdagen avslog propositionen i april 2020 (bet. 2019/20:JuU17, rskr. 2019/20:213).

I oktober 2020 överlämnades propositionen Genomförande av 2017 års ändringsdirektiv till EU:s vapendirektiv (prop. 2020/21:42) till riksdagen. Riksdagen avslog även denna proposition (bet. 2020/21:JuU11, rskr. 2020/21:167).

Ett av förslagen i propositionen var att ljuddämpare inte längre skulle jämställas med skjutvapen. Efter att detta förslag således röstats ned av riksdagen återkom regeringen i oktober 2021 med en proposition om lättnader i tillståndsplikten för ljuddämpare (prop. 2021/22:46). Utskottet ställde sig bakom förslaget och riksdagen biföll utskottets förslag (bet. 2021/22:JuU11, rskr. 2021/22:148).

Det kan nämnas att riksdagen har tillkännagett för regeringen att genomförandet av 2017 års ändringsdirektiv i svensk rätt inte ska gå längre än vad direktivet kräver (bet. 2019/20:JuU33, rskr. 2019/20:304 och bet. 2020/21:JuU11, rskr. 2020/21:167). Riksdagen har även tillkännagett för regeringen att den skyndsamt ska tillsätta en ny utredning som tar fram ett förslag som både uppfyller de krav som direktivet ställer och kan få stöd i riksdagen (bet. 2021/22:JuU28 res. 1, rskr. 2021/22:275).

Utskottets överväganden

Genomförande av ändringarna i vapendirektivet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens förslag om de lagändringar som bedöms nödvändiga för att genomföra 2017 års ändringsdirektiv till EU:s vapendirektiv.

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om att genomföra direktivet på miniminivå.

Jämför reservationen (C).

Om ärendet

Den 17 maj 2017 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/853 om ändring av rådets direktiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen (ändringsdirektivet), kodifierat enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/555 om kontroll av förvärv och innehav av vapen (det kodifierade vapendirektivet). Ändringsdirektivet skulle i de flesta delar ha varit genomfört senast den 14 september 2018. I januari 2021 röstade riksdagen ned ett förslag till genomförande (prop. 2020/21:42), med hänvisning till att förslaget innebar en överimplementering av direktivet. I maj 2022 stämde kommissionen Sverige i EU-domstolen på grund av för sent genomförande av ändringsdirektivet.

Vid samma tidpunkt, i maj 2022, gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att bl.a. föreslå hur ändringsdirektivet ska genomföras i svensk rätt. En utgångspunkt för uppdraget var att genomförandet av ändringsdirektivet ska ske på absolut miniminivå. Utredningen överlämnade i november 2022 betänkandet EU:s vapendirektiv – genomförande av 2017 års ändringsdirektiv på miniminivå (SOU 2022:62). Betänkandet har remissbehandlats. Eftersom genomförandet av ändringsdirektivet är försenat har det enligt regeringen varit nödvändigt med en kort remisstid.

Propositionen

Regeringen konstaterar att den svenska vapenlagstiftningen i många avseenden redan uppfyller de utökade krav som uppställs genom ändringsdirektivet. För att genomföra ändringsdirektivet fullt ut krävs dock vissa författningsändringar, bl.a. enligt vad som redogörs för i det följande. Förslagen tar sin utgångspunkt i att genomförandet ska ske på absolut miniminivå.

Kraven på märkning utökas samtidigt som det införs en möjlighet att göra undantag från märkningskraven för historiskt värdefulla vapen

Regeringen konstaterar att ändringsdirektivets krav på märkning vid tillverkning i huvudsak redan är genomförda i svensk rätt. Det krävs dock en ny bestämmelse om att en vapendel som är för liten för att kunna märkas på vanligt sätt märks med åtminstone ett serienummer eller liknande. Vidare ska vapen eller vapendelar som förs in till Sverige från en stat utanför Europeiska unionen förses med samma märkning som krävs vid tillverkning.

Vad gäller historiskt värdefulla vapen ska Polismyndigheten efter ansökan få medge undantag från skyldigheten att märka sådana vapen eller vapendelar, om föremålet är av särskilt stort historiskt värde och det finns särskilda skäl, i enlighet med ett undantag som medges i ändringsdirektivet.

Vapenmäklarverksamhet regleras på motsvarande sätt som vapenhandlarverksamhet

Bestämmelser om vapenhandlare finns redan i stor utsträckning i svensk rätt. Däremot finns inte någon reglering som specifikt tar sikte på vapenmäklarverksamhet, vilket ändringsdirektivet kräver.

Att yrkesmässigt förmedla skjutvapen eller ammunition, dvs. att bedriva vapenmäklarverksamhet, ska kräva tillstånd enligt vapenlagen (1996:67) på motsvarande sätt som gäller för vapenhandlarverksamhet med skjutvapen.

Vidare ska vapenhandlare och vapenmäklare underrätta Polismyndigheten om varje förvärv eller försök till förvärv av ammunition som de anser har varit tvivelaktigt på grund av transaktionens karaktär eller omfattning, i enlighet med artikel 13.2 i det kodifierade vapendirektivet.

Kraven på registrering utökas

I enlighet med förslaget om att reglera innehav av vissa vapenmagasin (se vidare nedan) ska Polismyndigheten föra register över dem som har fått tillstånd att inneha vapenmagasin, på motsvarande sätt som myndigheten i dag för register över dem som fått tillstånd att inneha ammunition eller ljuddämpare. Uppgifter om innehav av vapenmagasin ska omfattas av sekretess i samma utsträckning som gäller för ammunition och ljuddämpare.

Polismyndigheten ska vidare föra register över dem som har fått tillstånd att bedriva vapenmäklarverksamhet, på motsvarande sätt som myndigheten i dag för register över dem som har fått tillstånd att bedriva vapenhandlarverksamhet.

Reglering av vissa vapenmagasin

Det måste införas en reglering av vissa vapenmagasin

Regeringen konstaterar att varken vapenlagen eller vapenförordningen (1996:70) innehåller några regler om vapenmagasin. När det gäller jaktvapen finns vissa regler i Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om jakt och statens vilt (NFS 2002:18 och 2010:9). Där anges vilken magasinkapacitet som är tillåten att använda vid viss typ av jakt.

Genom ändringsdirektivet införs en reglering av vissa vapenmagasin. I artikel 13.1 andra stycket anges att förvärv av laddningsanordningar för halvautomatiska skjutvapen med centralantändning, vilka kan innehålla fler än 20 patroner eller fler än 10 patroner vad gäller långa skjutvapen, ska tillåtas endast för personer som beviljas tillstånd enligt artikel 9 eller ett tillstånd som har bekräftats, förnyats eller förlängts enligt artikel 10.5. I artikel 6.3 anges vidare att medlemsstaterna ska säkerställa att tillstånd att förvärva eller inneha ett skjutvapen i kategori B ska återkallas om det framkommer att den person som beviljades det tillståndet innehar en laddningsanordning av motsvarande kapacitet (fler än 20 respektive 10 patroner) som är möjlig att montera på halvautomatiska skjutvapen med centralantändning eller repeterande skjutvapen. Det gäller dock inte om personen har beviljats tillstånd enligt artikel 9 eller tillstånd som har bekräftats, förnyats eller förlängts enligt artikel 10.5.

Vapenlagen och vapenförordningen saknar alltså helt regler om förvärv och innehav av vapenmagasin. Det innebär att vem som helst i dag kan köpa, inneha och överlåta vapenmagasin, oavsett magasinets kapacitet och utan att någon prövning görs av köparens eller innehavarens lämplighet. Av artikel 9 i det kodifierade vapendirektivet framgår att det som utgångspunkt är förbjudet att förvärva och inneha skjutvapen i kategori A men att undantag får medges för vissa specifikt angivna ändamål, däribland målskytte. Till skjutvapen i kategori A hör bl.a. halvautomatiska skjutvapen med centralantändning när ett magasin med tidigare angiven kapacitet sätts in i vapnet. För att direktivets förbud inte enkelt ska kunna kringgås genom att magasinet förvärvas separat föreskriver artikel 13.1 andra stycket att köp av sådana magasin endast ska tillåtas för personer som har tillstånd enligt artikel 9. Den praktiska innebörden av artikeln är således att den som vill förvärva sådana vapenmagasin ska kontrolleras. Av artikel 6.3 följer vidare att ett olovligt innehav av ett sådant magasin ska få konsekvenser i form av ett återkallat vapentillstånd. För att uppfylla direktivets minimikrav behöver det alltså införas en reglering som möjliggör kontroll av förvärv och som sanktionerar olovligt innehav av vapenmagasin. Detta följer direkt av ordalydelsen i artikel 13.1 andra stycket och artikel 6.3.

Innehav av vapenmagasin ska regleras

För att inte gå längre än vad som krävs enligt ändringsdirektivet föreslås en reglering av endast sådana magasin som omfattas av direktivet. Det innebär att det ska införas en reglering av löstagbara vapenmagasin för halvautomatiska skjutvapen med centralantändning som kan innehålla fler än 20 patroner eller fler än 10 patroner, om magasinet kan sättas in i ett skjutvapen vars pipas längd överstiger 30 cm eller vars totala längd överstiger 60 cm.

Regleringen innebär att det ska krävas tillstånd enligt vapenlagen för att få inneha sådana vapenmagasin som omfattas av lagen. Den som har tillstånd eller rätt att inneha ett visst vapen för skjutning eller samling ska dock utan särskilt tillstånd få inneha magasin som passar till vapnet. I andra fall ska tillstånd att inneha vapenmagasin få meddelas om det skäligen kan antas att magasinet inte kommer att missbrukas.

Förslaget innebär att det är innehavet av vissa vapenmagasin som regleras. I utredningen övervägdes tre alternativa sätt att reglera vapenmagasin som utgick från användning, förvärv respektive innehav. Utredningen bedömde att de två förstnämnda alternativen var förenade med allvarliga nackdelar för bl.a. enskilda vapenägare och att en innehavsreglering, liknande den för ammunition och ljuddämpare, var lämpligast. Vad särskilt gäller en användningsreglering av det slag som utredningen presenterat skulle en sådan reglering visserligen uppfylla ändringsdirektivets krav. Regleringen skulle dock bli betydligt mer omfattande och betungande än en innehavsreglering. Till att börja med skulle det behöva införas ett generellt förbud mot att använda stora löstagbara magasin i kombination med halvautomatiska skjutvapen med centralantändning. Undantag skulle därefter behöva medges i vissa särskilda fall, bl.a. för aktiva målskyttar. För andra än målskyttar skulle det krävas dubbla tillstånd, ett för rätten att inneha vapnet och ett för rätten att använda kombinationen. För att uppfylla direktivets krav skulle endast den som har rätt att använda kombinationen få inneha den och ha rätt att köpa stora magasin, vilket i praktiken innebär en form av tillståndsplikt. Undantag skulle behöva medges för samlingsändamål eller museala ändamål. Förutom att en användningsreglering framstår som både komplex och svårtillämpad skulle den avvika från den befintliga struktur i vapenlagen som bygger på en reglering av innehav. Mot den bakgrunden instämmer regeringen i utredningens bedömning att det lämpligaste sättet att uppfylla ändringsdirektivet – och samtidigt värna om legala vapenägare – är att införa en reglering liknande den som i dag gäller för ammunition och ljuddämpare.

Kriminalisering av otillåtna innehav av vapenmagasin

I artikel 23 i det kodifierade vapendirektivet anges att medlemsstaterna ska fastställa regler om effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antagits för att genomföra direktivet och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. För att uppfylla direktivet bör det därmed införas någon typ av sanktion mot överträdelser av den tillståndsplikt som införs. Regeringen föreslår därför att det ska vara straffbart att inneha vapenmagasin som omfattas av vapenlagen utan att ha rätt till det. Den som frivilligt lämnar in ett vapenmagasin som innehas olovligen ska dock endast få åtalas om det är motiverat från allmän synpunkt.

Enligt 9 kap. 2 § första stycket d vapenlagen kan den som innehar ammunition eller ljuddämpare utan att ha rätt till det dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. När innehav av vapenmagasin nu föreslås regleras på i princip samma sätt som innehav av ammunition och ljuddämpare är det enligt regeringen naturligt att reglera otillåtna innehav av vapenmagasin på motsvarande sätt. En sådan reglering skulle också möjliggöra att legitima innehav av vapenmagasin kan kontrolleras, samtidigt som innehav och användning för brottslig verksamhet kan motverkas.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2023. Regeringens förslag till övergångsbestämmelser innebär att den som vid ikraftträdandet innehar vapenmagasin som det krävs tillstånd för får inneha magasinen utan tillstånd till utgången av oktober 2023 eller, om ansökan om tillstånd har gjorts dessförinnan, till dess att ansökan om tillstånd har prövats slutligt. Den som vid ikraftträdandet yrkesmässigt förmedlar skjutvapen eller ammunition som det krävs tillstånd för får bedriva sådan verksamhet utan tillstånd till utgången av oktober 2023 eller, om ansökan om tillstånd har gjorts dessförinnan, till dess att ansökan om tillstånd har prövats slutligt.

Redovisning av tillkännagivanden

I propositionen redovisar regeringen behandlingen av de tillkännagivanden som beskrivits ovan under rubriken Redogörelse för ärendet. Genom de förslag som lämnas i propositionen anser regeringen att tillkännagivandena är slutbehandlade.

Pågående arbete

Den 13 maj 2022 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att bl.a. se över vapenlagstiftningen. Det huvudsakliga syftet med översynen var att skapa ett regelverk som inte i onödan försvårar för legala vapeninnehavare som jägare och sportskyttar samt att göra regelverket mer överskådligt och lättillgängligt.

Utredaren ska

• lämna förslag på ändringar som bedöms nödvändiga för att göravapenlagstiftningen mer överskådlig och lättillgänglig,

• ta ställning till om reglerna för tillståndsgivning och innehav av vapen och vapendelar behöver ändras för att inte vara onödigt betungande för legala vapeninnehavare och

• ta ställning till om en tydligare åtskillnad bör göras mellan bestämmelser som rör legala vapeninnehavares vapenhantering och de straffrättsliga bestämmelserna.

Utredaren biträds av en parlamentariskt sammansatt referensgrupp och ska lämna nödvändiga författningsförslag och redovisa den nu redovisade delen av uppdraget senast den 10 november 2023 (dir. 2022:40).

I Tidöavtalet (s. 18 f.) beskrivs hur Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna i ett samarbetsprojekt om kriminalitet kommer att utarbeta och genomföra politiska reformer för att bekämpa och förebygga brott samt öka tryggheten. Under rubriken Vapenlagstiftningen anges bl.a. att vapenlagen ska utredas brett. Utredningen ska bl.a. föreslå en ny jakt- och viltvårdsmyndighet som tar över licensprövningen från Polismyndigheten. Utredningen ska även föreslå ett uppdelat regelverk för licensärenden å ena sidan och illegala vapen å andra sidan.

Den 30 mars 2023 beslutade regeringen i ett tilläggsdirektiv till den ovannämnda utredningen om att utvidga uppdraget. Utredaren ska nu även bl.a.

• föreslå en uppdelning av vapenlagens straffbestämmelser för att tydligare skilja på överträdelser som typiskt sett begås av legala vapeninnehavare och den organiserade brottslighetens användning av illegala vapen,

• föreslå hur en utökning av vapengarderoben för jakt kan utformas,

• överväga om kravet på synnerliga skäl för innehav av helautomatiska vapen och enhandsvapen kan förtydligas eller ersättas med särskilda skäl,

• överväga om processen vid vapenbyte kan förenklas,

• ta ställning till om systemet med tidsbegränsade tillstånd för helautomatiska vapen och enhandsvapen för flerskott bör avskaffas,

• ta ställning till om det förenklade förfarande för tillfällig införsel av vapen som avses i artikel 17.2 i EU:s kodifierade vapendirektiv bör genomföras,

• föreslå en ordning som innebär att en vapenägare som överlåter sitt vapen utan tillhörande ljuddämpare ska ha rätt att behålla ljuddämparen under en viss tid,

• ta ställning till om de krav som gäller för att skjutvapen ska få innehas för samlingsändamål bör förtydligas, och

• lämna nödvändiga författningsförslag.

Utredarens förslag ska vara förenliga med EU:s kodifierade vapendirektiv. Uppdraget har förlängts och ska redovisas senast den 10 maj 2024 (dir. 2023:50).

Motionen

I kommittémotion 2022/23:2379 av Ulrika Liljeberg m.fl. (C) begärs ett tillkännagivande om att implementeringen ska ske på absolut miniminivå. Motionärerna anser att förslagen i propositionen, särskilt i fråga om regleringen av vapenmagasin, går längre än vad som krävs enligt ändringsdirektivet, bl.a. genom att innehav av magasin regleras i stället för användande, och att innehav kriminaliseras.

Utskottets ställningstagande

Som framgår ovan stämde EU-kommissionen i maj 2022 Sverige i EU-domstolen på grund av för sent genomförande av ändringsdirektivet, vilket i de flesta delar skulle ha varit genomfört senast den 14 september 2018. Det är därför angeläget att ett genomförande sker så snart som möjligt.

Samtidigt är det viktigt att genomförandet av ändringsdirektivet i svensk rätt, i enlighet med riksdagens tidigare tillkännagivanden, inte går längre än vad som krävs i direktivet. Av propositionen framgår att detta också är regeringens utgångspunkt.

Vad särskilt gäller förslaget om hur vissa vapenmagasin ska regleras gör regeringen bedömningen att det är innehav av magasin som bör regleras, då övriga alternativ, t.ex. en användarreglering, är förenade med allvarliga nackdelar för enskilda vapenägare, med bl.a. krav på dubbla tillstånd för andra än målskyttar. Mot bakgrund av den tidspress som råder, risken att behöva betala böter till EU och de nackdelar som alternativa regleringar skulle innebära för flertalet vapenägare accepterar utskottet regeringens förslag. Utskottet kommer noga att följa tillämpningen av de nya reglerna.

När det gäller att genomföra effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner mot otillåtna innehav av vissa magasin ställer sig utskottet bakom regeringens bedömning att detta kräver att sådana innehav kriminaliseras.

Även i övriga delar anser utskottet, i likhet med regeringen, att propositionen inte går längre än vad som krävs för att genomföra ändringsdirektivet. Lagförslagen är enligt utskottet ändamålsenligt utformade och utskottet ställer sig därför bakom regeringens förslag.

Av detta följer att det enligt utskottet inte finns anledning för riksdagen att göra något sådant tillkännagivande som motionärerna efterfrågar. Utskottet avstyrker därmed motion 2022/23:2379 (C).

Utskottet har slutligen inget att invända mot regeringens redovisning i propositionen av de tillkännagivanden som redogörs för ovan.

Reservation

Genomförande på miniminivå, punkt 2 (C)

av Ulrika Liljeberg (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:2379 av Ulrika Liljeberg m.fl. (C).

Ställningstagande

Den svenska vapenlagstiftningen är omfattande och sträng. Svenska jägare och sportskyttar lyder under mycket strikta regler och riksdagen har tidigare tillkännagett för regeringen att genomförandet av ändringsdirektivet i svensk rätt inte ska gå längre än vad direktivet kräver. Trots det innehåller propositionen förslag som jag anser innebär en tydlig överimplementering av direktivet. Detta framgår tydligast i fråga om regleringen av vapenmagasin, där regeringen valt att föreslå en innehavsreglering, vilket enligt min uppfattning är det mest inskränkande alternativet, jämfört med en användningsreglering som är minst inskränkande. En innehavsreglering är en tydlig överimplementering eftersom magasin som sådana regleras i stället för användningen av magasin. Detta innebär en uppenbar osäkerhet och svårtillämplighet för jägare, sportskyttar och detaljhandlare. Genom att magasin inte definieras utifrån sina tekniska egenskaper utan utifrån möjligheten att använda dem i vissa typer av vapen kan samma magasin komma att gå från att vara oreglerat till tillståndspliktigt utifrån omständigheter som står helt utom innehavarens kontroll och kännedom. Den föreslagna innehavsregleringen i kombination med en otydlig definition av magasin gör det i princip omöjligt för detaljhandlare som inte är vapenhandlare att sälja magasin.

Vidare förutsätter vapendirektivet enligt min mening inte en kriminalisering av otillåtet innehav av magasin. Trots detta föreslås en kriminalisering med fängelse i straffskalan. Det är en särskilt problematisk överimplementering mot bakgrund av den otydliga definitionen av magasin. Detta skapar straffbestämmelser som inte är vare sig ändamålsenliga, förutsägbara eller rättssäkra.

Lagförslaget är sammantaget en onödig och orättsäker överimplementering som är betungande för jägare, sportskyttar och detaljhandlare där syftet, att värna om vapenlagens struktur, inte överväger det intrång förslaget innebär. Regeringen bör därför återkomma med ett lagförslag som tillgodoser det anförda.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen