av Runar Filper (SD)
till Statsrådet Anna-Caren Sätherberg (S)
I och med att riksdagen antagit ett intervall om miniminivå för gynnsam bevarandestatus innan vargen kan anses jaktbar skulle det även vara fördelaktigt med en maximinivå, ett tak, för att ha kontroll både nedåt och uppåt och få en mer förutsägbar förvaltning från år till år.
Den övre gränsen i intervallet som riksdagen beslutat skulle därför fungera alldeles utmärkt som tak. Med en nedre gräns på 170 (golvet) och en övre gräns (taket) förslagsvis på 270 individer skulle vi mer effektivt kunna fastslå om det finns utrymme för licensjakt eller inte kommande jaktsäsong och slippa de eviga diskussionerna om huruvida det ska jagas varg eller inte. Det vore enklare, utifrån vinterns inventering, att avgöra och besluta om hur många vargar som får skjutas vid kommande vinters licensjakt.
Finner inventeringen att beståndet ligger nära taket, ja, då finns det ett utrymme för jakt. Finner inventeringen däremot att antalet vargar är närmare golvet än taket, ja, då bör det kanske inte utlysas jakt, om inte för stora koncentrationer skapar lokala bekymmer. Skulle stammen slutligen ha nått en numerär över taket, så skulle Naturvårdsverket besluta om jakt.
I dagsläget, när förra vinterns inventering räknade till 395 vargar, skulle ovanstående system ha inneburit en betydligt större avskjutning än vad denna vinters jakt har tilldelats.
I dag stöder man sig enbart på minsta antal för gynnsam bevarandestatus, men inte på högsta antal för vargstammen. En vargstam utan tak är en obegränsad vargstam som skapar en ändlös debatt med onödiga konfliktytor. Den skadar dessutom förtroendet för svensk jakt och viltvård.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Anna-Caren Sätherberg:
Har statsrådet för avsikt att ta några initiativ utifrån situationen med koncentrationerna av varg och de fördelar som införande av både golv och tak kan ge?