av Marléne Lund Kopparklint (M)
till Klimat- och miljöminister Annika Strandhäll (S)
Riksdagen har redan beslutat att Sveriges ståndpunkt i frågan om ett utökat blyförbud inom EU ska vara att vi inte vill omfattas av det. Vi har redan i dag ett bra blyförbud som utretts noggrant och på vetenskaplig grund. Blyammunition får användas, förutom där förbud är motiverat, det vill säga i riktiga våtmarker där andfåglar riskerar att få i sig hagel när de äter småsten.
Att Sverige självklart ska deklarera att vi vill utnyttja den möjlighet som EU-kommissionen ger medlemsländerna, att vi i Sverige ska få bevara vår egen definition av vad som är våtmark, är en självklarhet. I synnerhet när riksdagen fattat det beslut den gjort.
Trots detta visade minister Strandhäll att hon är av en annan uppfattning då hon radade upp flera argument för hur farligt det är med blyammunition i jakt och sportskytte.
Med tanke på den hälso- och samhällsfara som minister Strandhäll lyfte fram i interpellationsdebatten med anledning av interpellation 2021/22:203, Konsekvenserna av ett utökat blyförbud, härleder det mig till alla de tusentals mil nedgrävda telefonkablar, med minst 200 000 ton bly, som ligger nedgrävda runt om i Sverige.
Sveriges yta är 445 000 kvadratkilometer, och vid en överslagsräkning hamnar det cirka en blykula per miljon kvadratmeter som stannar i skogen i samband med jakt och sportskytte.
Om man jämför den minimala mängd blykulor som riskerar hamna i marken med telefonkablarna verkar de sistnämnda vara en ofantligt mycket större hälsorisk än den ministern talade om i interpellationsdebatten.
Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande fråga till klimat- och miljöminister Annika Strandhäll:
Hur ämnar ministern verka för att nedgrävda telefonblykablar ej ska bli en miljöfara, och är ministern beredd att utreda kablarnas faktiska miljöskada?