av Magnus Oscarsson (KD)
till Statsrådet Anna-Caren Sätherberg (S)
”Hela Sverige ska leva” är ett slagord som många partier gärna vill göra till sitt. Det finns en bred samsyn om målet att vi ska ha en levande landsbygd där de svenska jordbruken är ryggraden. Men att skriva slagord är en sak och att lagstifta och skapa förutsättningar är något annat. Varje politiskt beslut måste alltid följas upp och utvärderas så att man är säker på att det man ville uppnå blev uppfyllt.
För att den levande landsbygden med jordbruket som en motor verkligen ska bli verklighet krävs det att det finns människor som från generation till generation brukar jorden med familjeföretagens långa horisont som grund.
Det har den senaste tiden uppmärksammats att jordbruksfastigheter har överförts från fysiska personer till aktiebolag genom ett upplägg som gör att lagens krav på förvärvstillstånd rundas.
Även om det naturligtvis finns undantag så vet vi av erfarenhet att bolag och institutioner inte driver jordbruk med samma uthållighet och med samma långsiktiga ansvar. Det spelar därför roll hur ägarstrukturen ser ut inom jordbrukssektorn.
Det är därför viktigt att jordförvärvslagen finns och att dess spärrar finns på plats för att den svenska landsbygden inte ska dammsugas av penningstarka internationella aktörer som må ha mycket pengar men saknar den lokala förankringen.
Men ett problem med dagens lagstiftning är att enskilda lantbrukare har svårt att vinna en budgivning mot ett bolag eftersom skattereglerna är mer gynnsamma för aktiebolag. Detta leder till stora konsekvenser som inte kan anses vara lagstiftarens avsikt med jordförvärvslagen.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Anna-Caren Sätherberg:
Ser statsrådet några bekymmer med detta som uppmärksammas, och i så fall, vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för täppa till luckan i jordförvärvslagen?