av Amineh Kakabaveh (-)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
I december 2016 arresterades och fängslades HDP-politikern Aysel Tuğluk på falska grunder för ”terrorism”. Hon har sedan dess drabbats av demens som snabbt förvärrats under hennes fängelsevistelse. Under tiden i fängelset avled hennes mor. Moderns begravning utsattes för angrepp av en organiserad pöbel. Dessa händelser förvärrade Aysel Tuğluks tillstånd. Hennes hälsa är i dag allvarligt hotad. Hon är inspärrad i ett fängelse av F-typ, där de allmänna villkoren är usla och det även förekommer misshandel och tortyr. Trots Aysels tillstånd fastslog Istanbuls forensiska medicinska institut att det antagligen skulle bli problem med medicinsk behandling och annan vård men att hon borde klara av en fortsatt fängelsevistelse. Den 21 december krävde Aysels advokat en ny undersökning. Den 24 december besöktes hon av HDP:s ledare Pervin Buldan, som fann att hennes tillstånd allvarligt förvärrats, att hon inte kunde ta hand om sig själv, hade svår minnesförlust och hade problem med att känna igen människor hon egentligen kände mycket väl.
Det är väl känt att fångarna i dessa fängelser av så kallad F-typ utsätts för en behandling som strider mot mänskliga rättigheter. På senare tid har det rapporterats om allt sämre förhållanden enligt CPT (European Committee for the Prevention of Torture and Inhuman or Degrading Treatment or Punishment). Flera fångar har på senare tid ”hittats döda” i sina celler. Det gäller bland andra Vedat Erkmen, Halil Güneş, İlyas Demir, Abdülrezzak Şuyur och Garibe Gezer. Några av dem har varit cancerpatienter som uppenbarligen har fått usel vård, andra har begått självmord. Det är uppenbart att det turkiska rättssystemet uppträder på ett sätt som strider mot mänskliga rättigheter och att det i fängelserna råder förhållanden som även dessa bryter mot mänskliga rättigheter. Detta måste den svenska regeringen ta till sig och förmå EU att göra detsamma.
Det torde i dag också vara väl känt att den turkiska regimen även ute i Europa letar efter flyktingar från Turkiet och beskyller dem för ”terrorism” för att de har bekämpat de verkliga terroristerna IS (Islamiska staten) i Irak och Syrien. Med tanke på de förhållanden jag har beskrivit borde det vara självklart att man är ytterst restriktiv och försiktig med att tillmötesgå den turkiska regimen när den begär att människor ska utlämnas till den. Den turkiska regimen är i sådana så kallade säkerhetsfrågor helt opålitlig.
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga till utrikesminister Ann Linde:
Vad avser utrikesministern att göra för att förmå EU att öka trycket på den turkiska regimen att frige politiska fångar, HDP:s medlemmar och folkvalda politiker, såsom ledare som Salahettin Demirtaş, Figen Yüksekdağ, Aysel Tuğluk och Diyarbakırs borgmästare Gülten Kisanak, och för att kräva att rättssäkerheten allmänt höjs i Turkiet och särskilt att mänskliga rättigheter respekteras i landets fängelser?