av Maria Malmer Stenergard (M)
till Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
Regeringen har ingått en överenskommelse med Vänsterpartiet om det som i överenskommelsen kallas för ett garantitillägg. Överenskommelsen om garantitillägget syftade till att säkra Vänsterpartiets stöd i den påföljande statsministeromröstningen.
Enligt överenskommelsen ska ett tillfälligt garantitillägg införas i augusti innevarande år, för att sedan permanentas från och med 2023. Införandet av garantitillägget har stor budgetmässig påverkan. Sedan överenskommelsen gjordes så har ingen budgetmässig finansiering av garantitillägget presenterats, trots att exempelvis undertecknad har efterfrågat en sådan i en skriftlig fråga.
I skrivande stund saknas en uttalad finansiering av garantitillägget, och riksdagen har inte tagit ställning till ett eventuellt införande av detsamma. Trots detta har regeringen gett Pensionsmyndigheten, i dess regleringsbrev, i uppdrag att förbereda ”för ett införande av garantitillägg”. En ordning där man först ger en myndighet i uppdrag att förbereda för någonting som det inte finns beslut om, och som inte finns aviserat i något budgetunderlag, kan betraktas som bakvänd och det är förhoppningsvis inte en vanligt förekommande arbetsmodell som statsrådet och regeringen tillämpar.
Inte desto mindre så påverkar detta omvända arbetssätt Pensionsmyndigheten och myndighetens arbetsbelastning.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Ardalan Shekarabi:
Vilka förändringar av Pensionsmyndighetens förvaltningsanslag har statsrådet fattat beslut om, och vilka av Pensionsmyndighetens uppdrag har prioriterats ned för att myndigheten ska förbereda för en reform som riksdagen inte har fattat beslut om?