Fråga 2021/22:543 Tryggheten i rättegångar mot gängkriminella

av Marléne Lund Kopparklint (M)

till Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

 

Åtskilliga vittnen känner rädsla och obehag inför att avlägga ett vittnesmål där grovt kriminella står till svars. Orsaken till det kan vara att vittnet och dess familjemedlemmar har blivit utsatta för påtryckningar, såsom trakasserier, misshandel och hot. Till följd av detta kan vittnet då avlägga sitt vittnesmål initialt men i nära anslutning till rättegången ta tillbaka det.

Gängkriminaliteten håller Sverige i ett järngrepp. Många påstår att gängkriminaliteten är ett resultat av fattigdom, social utsatthet och bristande integration, vilket givetvis är bidragande faktorer. Men vi får inte glömma att dessa individer inte vill vara en del av vårt svenska samhälle, utan de har valt att leva ett kriminellt liv. Den kopplingen måste vi prata om. De uppfostrar också sina barn att gå i samma fotspår som de själva för att upprätthålla familjens kriminella nätverk. Tystnadskulturen är total, och familjen är nummer ett – inte Sveriges lagar och regler. Svenskt vittnesskydd innan och under rättegångar bör stärkas upp ytterligare när det gäller ärenden som kan härledas till organiserad brottslighet. När man i dag har bevittnat ett brott blir man kallad till förhör av polisen i utredningssyfte. Om åklagare väljer att driva det till åtal blir man som vittne kallad till rättegång dit man är skyldig att gå, annars blir man hämtad av polisen. Det kan också finnas en risk att man i väntrummet utanför rättssalen får sitta tillsammans med den åtalade, det vill säga den man ska vittna mot. När man väl är inne i rättssalen och ska avlägga vittnesmål är det heller inte ovanligt att det på åhörarplats sitter vänner, släkt och bekanta till de misstänkta som antingen är där för att påverka vittnen eller indirekt gör det genom sin blotta närvaro.

För att stärka upp vittnesskyddet och rättssäkerheten i fall som rör organiserad brottslighet ska vittnen som regel erbjudas polisbeskydd och eventuellt skyddat boende och skyddad identitet. Ett nationellt direktiv om vittnesstödsgrupp som polisen har ansvar för bör också instiftas. Man ska heller inte som vittne behöva möta den brottsmisstänkte under rättegång. Vittnen ska lämnas med en känsla av trygghet; de ska inte känna sig övergivna och utsatta.

Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande fråga till justitie- och inrikesminister Morgan Johansson:

 

Hur ämnar ministern verka för att stärka vittnesskyddet i de rättsfall som rör organiserad brottslighet?