av Ann-Christine From Utterstedt (SD)
till Statsrådet Märta Stenevi (MP)
Det finns endast ett fåtal mansjourer i landet. De erbjuder bland annat samtalsstöd och arbetar med våldsprevention. Mansjourer har olika typer av verksamheter, bland annat erbjuder de riktat stöd till män som utsatts för våld och/eller utsätter andra för våld. När en statlig utredning 2018 lät kartlägga civilsamhällets organisationer inom området identifierades några få ideella organisationer som är inriktade på att erbjuda insatser till våldsutövande män.
När det gäller det särskilda statsbidrag mot våld i nära relationer som Socialstyrelsen fördelar var det sex mansjourer eller motsvarande verksamhet som fick del av bidraget. Mansjourerna är inte anslutna till någon gemensam riksorganisation och en samlad bild av mansjourernas verksamhet saknas. Nedan ges i stället några exempel på ett par av de verksamheter som bedrivs på området. Den ideella organisationen MÄN är en feministisk organisation som verkar på riksnivå och som har 23 lokalgrupper. Organisationen arbetar med primärprevention mot killars och mäns våld tillsammans med kvinnojoursrörelsen och olika myndigheter.
Av årsredovisningen för 2020 framgår att organisationen får ett årligt verksamhetsbidrag från Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten. Projekt och annan verksamhet har drivits med medel från bland annat Stockholms stad, Folkhälsomyndigheten och EU-kommissionen. Ett trettiotal personer är anställda inom organisationen. Nationella mansjouren är belägen i Stockholm, men det samtalsstöd som jouren erbjuder är tillgängligt för alla i landet. Syftet med jouren är att med frivilliga krafter erbjuda samtalsstöd till män i kris, oavsett om det är relationsproblem, umgängesproblem, missbruksproblem eller problem med aggressioner och våld.
Mansjouren är en politisk och religiöst obunden stiftelse. Verksamheten, som bygger på ideella krafter, finansieras med bidrag från Stockholms kommun och vissa kranskommuner, privata bidrag och medlemsavgifter. Det finns mindre information tillgänglig om mansjourer än om kvinno- och tjejjourer. Skillnaden mellan förutsättningar för kvinnojourer och mansjourer att verka är påtaglig.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Märta Stenevi:
Avser statsrådet att verka för att stödet till mansjourer ökar så att våldsutsatta män och kvinnor får likvärdigt stöd?