av Maria Malmer Stenergard (M)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Den 26 oktober presenterade Europaparlamentets huvudförhandlare Tomas Tobé sina utgångspunkter för en ny asyl- och migrationshanteringsförordning. Syftet med förhandlingarna är att ta fram lagstiftning som ska ersätta Dublinförordningen och utgöra ramarna för EU:s migrationspolitik. Huvudförhandlaren pekar på några punkter som särskilt viktiga inför förhandlingarna, inte minst för Sveriges del.
En av dessa punkter är det som huvudförhandlaren kallar ”rabatt vid historiskt hög invandring”. EU-kommissionens förslag innebär att ett land som kan visa att det tagit emot mer än dubbelt så många asylsökande som genomsnittet i EU per capita kan begära en minskad fördelningsandel. Problemet med förslaget är att beräkningarna bara går fem år tillbaka, vilket exempelvis innebär att Sverige inte kan räkna med år 2015 i statistiken. Alla minns vilket stort ansvar Sverige tog under detta år, och vi ser fortfarande konsekvenserna av det.
Det rimliga är, vilket också är huvudförhandlarens utgångspunkt, att det tidsspann bakåt som ett land kan tillgodoräkna sig ska vara tio år i stället för fem år.
Med anledning av detta vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Avser ministern att inom ramen för EU:s kommande asyl- och migrationshanteringsförordning arbeta för att Sverige, och andra länder, ska kunna tillgodoräkna sig sitt mottagande av asylansökningar tio år tillbaka i tiden i stället för EU-kommissionens förslag om fem år?