av Markus Wiechel (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Den svenska hanteringen under coronapandemin har utmärkt sig på flera sätt. Undertecknad har också konsekvent och återkommande riktat frågor till socialministern om såväl den passivitet som präglat regeringens arbete som de vägval man gjort som skiljt sig avsevärt från stora internationella organ och erkända experter. Den röda tråden från regeringen har varit att återkommande skylla ifrån sig och inte ta ansvar, samtidigt som man ena stunden har sagt att det är för tidigt att utvärdera det svenska arbetet för att i andra stunden påstå att det rent av har varit lyckat (att visa vad som anses ha varit lyckat har regeringen dock aldrig klarat av).
I skrivande stund finns goda skäl att återkomma till frågan om att utvärdera den svenska hanteringen. Antalet döda har ett klart och tydligt samband med hur många av invånarna som har smittats totalt sett. Naturligtvis speglar det också hur våra länder, som faktiskt haft liknande förutsättningar, har tacklat pandemin. Siffrorna är tydliga och Sverige ligger med råge värst till, sett till såväl döda som döda per hundra tusen invånare:
Sverige: 14 922 döda (146,9/100 000)
Danmark: 2 674 döda (46/100 000)
Finland: 1 111 döda (20/100 000)
Norge: 884 döda (16,4/100 000)
Island: 33 döda (9,6/100 000)
När man ser dessa siffror bör det inte längre finnas några tvivel om att den svenska regeringen har misslyckats fullständigt i kampen mot detta virus. Konsekvensen av detta är tusentals människor som har mist sina liv i onödan och ytterligare tusentals som har fått sina liv förstörda till följd av långtidscovid.
Det går inte att komma ifrån att Sverige har stuckit ut som ett udda parialand under pandemibekämpningen. Detta bekräftas enligt medieuppgifter nu också i en bok av Norges biträdande hälsodirektör, Espen Nakstad, som riktar svidande kritik mot Sveriges hantering. I stället för att lyssna till vetenskap och forskning anses också Folkhälsomyndigheten ha sysslat med ”cherry picking," det vill säga att de plockat vissa bitar ur olika forskning i syfte att stödja de egna åsikterna.
Samtliga så kallade restriktioner i Sverige har nu hävts, varför det inte kan finnas någon motivering till att det inte skulle gå att utvärdera eller reflektera kring pandemihanteringen.
Mot bakgrund av detta önskas socialminister Lena Hallengren svara på följande fråga:
Mot bakgrund av de höga svenska dödstalen under pandemin, hur ser ministern på kritiken från Norges biträdande hälsodirektör, och finns det något i ministerns och regeringens hantering som hon menar har varit lyckat eller som borde ha gjorts annorlunda?