av Tobias Andersson (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Det har under en längre tid pågått systematiska angrepp mot svensk socialtjänst från grupper inom parallallesamhällen i Sverige, uppbackade av aktörer från andra länder. Allt från Socialstyrelsen som myndighet till enskilda handläggare har varit i skottgluggen, och det muslimska partiet Nyans försöker att utgöra en megafon för ”kritiken”.
Det finns vittnesmål om hur socialsekreterare ute i landet inte vågar bo på adressen där de är folkbokförda och hur hoten, hatet och påtryckningarna i praktiken leder till att handläggare inte vågar fatta rätt beslut om tvångsomhändertagande.
Detta utgör endast ett av alla problem som följer av de parallellsamhällen som vuxit fram i Sverige som en konsekvens av massinvandring och obefintliga krav på anpassning. I längden är det systemhotande när myndighetspersonal tvingas utstå det som svenska socialsekreterare tvingas utstå nu, och lösningen får inte vara att man börjar ta hänsyn till den egna hotbilden vid sin myndighetsutövning.
I stället menar Sverigedemokraterna att sociala ingripanden i familjer som står långt ifrån det svenska samhället behöver öka om samma förväntningar ska tillämpas på föräldraskap, uppfostring och barns rättigheter i utanförskapsområden jämfört med vad som gäller på platser med en större samhällsintegration. Socialstyrelsen borde därför ges i uppdrag att ta fram åtgärderna för att missförhållanden i kulturellt belastade familjer i högre utsträckning ska kunna leda till tvångsingripanden.
Med anledning av detta önskar jag fråga socialminister Lena Hallengren följande:
Avser ministern och regeringen att vidta några åtgärder för att Socialstyrelsen ska se över förutsättningarna för att agera hårdare mot missförhållandena som beskrivs ovan?