av Markus Wiechel (SD)
till Statsrådet Khashayar Farmanbar (S)
Att mycket av den svenska debatten i dag präglas av energipolitik är inte särskilt konstigt då vi till följd av regeringens politik nu tvingas genomlida hutlösa elpriser, som är en direkt konsekvens av en för låg elproduktion. Detta sker dessutom i en tid då elektrifieringen av bland annat fordon ökar och då bränslepriserna skenar. Märkligt nog tycks fortfarande regeringen, men även företrädare för andra partier, tala sig varma om vindkraft och andra oförutsägbara energikällor. Under partiledardebatten den 8 maj var det enbart Jimmie Åkesson (SD) som inte såg behovet av en satsning på vindkraft, då han helt riktigt menade att fokus måste ligga på den stabila elproduktionen.
Vad vi på senare tid också har sett är att den svenska vindkraften till största delen ägs av utländska bolag. Närmare bestämt ägs två tredjedelar av utländska aktörer. Vad som är än värre är att vi vet att den enskilt största ägaren är ett kinesiskt statligt företag. Under åren 2018–2020 köpte det kinesiska statliga energibolaget CGN sex vindkraftsparker i norra Sverige, och den trend vi ser med kinesiska uppköp har enligt branschorganisationen Svensk Vindenergi skett de senaste fem till tio åren.
Vi vet sedan tidigare att Kina ofta använder sitt ekonomiska inflytande för att få politiska fördelar och att uppköp av företag inte bara är en ekonomisk investering utan även ett säkerhetspolitiskt verktyg. Genom att äga vital infrastruktur kan de om de önskar skapa en beroendeställning, varför de kan få sin politiska vilja igenom.
För närvarande bereds ett förslag från Direktinvesteringsutredningen i Regeringskansliet. Det har dock gått på tok för lång tid för regeringen att agera i denna fråga.
Mot bakgrund av detta önskas statsrådet Khashayar Farmanbar svara på följande fråga:
Kommer regeringen att vidta några åtgärder mot bakgrund av det stora kinesiska inflytandet eller ägarskapet av svensk energiproduktion?