av Angelica Lundberg (SD)
till Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)
Vi måste måna om brottsoffer på bästa möjliga sätt. Detta är viktigt för enskilda brottsoffer och för ett välfungerande samhälle. Kränkningsersättningen till brottsoffer kan vara så låg att de upplever att ersättningen är så långt ifrån vad de förväntar sig att det i värsta fall upplevs som ytterligare en kränkning. Det säger mycket om behovet av förstärkningar.
Nu behandlas regeringsförslaget Stärkt rätt till skadestånd till brottsoffer i riksdagen. Där föreslås bland annat att regeringen ska åstadkomma en påtaglig höjning av nivåerna på kränkningsersättningen och utvidga ersättningen för poliser och andra yrkesgrupper. Där tas upp att vid bedömning av skälig kränkningsersättning ska den bestämmas på ett sätt som innebär att den kränkte får upprättelse för angreppet och att ett antal olika kriterier ska särskilt beaktas vid bedömning. Det är dock oklart hur den skäliga kränkningsersättningen ska beräknas och se ut. Dessutom bör rätten till kränkningsersättning vara lika för alla oavsett yrkesgrupp.
Ersättningsnivån till brottsoffer ska minst motsvara det som kränkningen inneburit, och brottsoffer ska i samtliga fall av kränkning backas upp. Vi ser behovet av att få ytterligare definiering av regeringen både om hur de ser på proportionerlig kränkningsersättning och hur de vill uppvärdera brottsoffer.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga justitie- och inrikesminister Morgan Johansson:
På vilket sätt avser ministern att konkret utveckla ersättningen till brottsoffer så att processen för ersättning blir välfungerande, så att inga dröjsmål eller uteblivna ersättningar riskeras och så att ersättningsbeloppet står i proportion till allvarlighetsgraden på kränkningen?