av Betty Malmberg (M)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Hela 40 procent av landets doktorander och 75 procent av alla med meriteringsanställning kommer i dag från andra länder. Nu riskerar den nya utlänningslagen, som började gälla den 20 juli 2021, att göra så att denna kompetens försvinner. Detta beror på att den nya lagen med dess krav försvårar för flera tusen utländska forskare, doktorander och postdoktorala forskare med stipendiefinansering att kvalificera sig för permanent uppehållstillstånd. Det här kan leda till en helt omotiverad kompetensflykt som också förstör Sveriges goda rykte som internationell kunskaps- och forskningsnation. Den nya lagen motverkar dessutom effekten av de stora resurser som vi har satsat på internationellt ledande forskningsinfrastruktur såsom Max IV, ESS, Sci Life Lab etc. Självklart har vi med dessa satsningar närt en förhoppning om att attrahera världsledande forskare som vill stanna i vårt land – forskare som kan hjälpa såväl Sverige som världen till nya viktiga globala lösningar.
Kunskap och kompetens är företeelser som måste ges utrymme att röra sig över nationsgränser men också ges förutsättningar att etablera sig i ett land för att få sin forskning att blomstra. Det låter sig svårligen göras med temporära uppehållstillstånd. Den nya utlänningslagen visar på okunskap om hur akademin fungerar liksom om värdet av akademisk kompetens. Det är också märkligt att den nya utlänningslagen infördes helt utan övergångsbestämmelser, vilket ytterligare försvårar för ovannämnda att kvalificera sig med de nya kraven. Självklart borde därför doktorander och forskare undantas från den nya utlänningslagen och i stället omfattas av de regler som motsvarar de som infördes den 1 juni 2014.
Med hänvisning till det ovanstående vill jag ställa följande fråga till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Vilka åtgärder kommer ministern och regeringen att vidta för att utländska forskare som är verksamma vid svenska lärosäten eller forskningsinstitut ska känna trygghet i att det finns reella förutsättningar för dem att stanna kvar och verka i Sverige?