av Mats Nordberg (SD)
till Statsrådet Khashayar Farmanbar (S)
De socialdemokratiskt ledda regeringarna har under sina regeringsinnehav sedan 2014 låtit fyra svenska kärnreaktorer läggas ned, varav två med staten som huvudägare i Vattenfall.
Under samma tid har Tyskland och Belgien haft som uttalad policy att lägga ned sin kärnkraft. Eftersom elnäten är sammanbundna har kärnkraftnedläggningarna bidragit till kraftiga ökningar av elpriset. Elpriset inklusive moms i södra Sverige har som ett resultat gått från i medeltal 46 öre per kilowattimme år 2017 till 113 öre år 2021. Under de första tre månaderna 2022 har elpriset i samma område i medeltal varit 162 öre, tre och en halv gånger mer än 2017.
Kärnkraftsnedläggningsbesluten innebär att viktiga investeringar i Sveriges industrier uteblir.
Det är sant att vi nu ser en mycket glädjande investeringsvåg i Norrbotten och Västerbotten. Denna investeringsvåg förklaras ofta med att den bygger på att området har stora tillgångar på grön el, i första hand vattenkraft och i andra hand vindkraft. Men i minst lika hög grad torde det vara fråga om att norra Finland och Sverige är EU:s norr om Frankrike enda områden med elpriser som är någorlunda rimliga och förutsägbara. En investerare i södra Sverige har exempelvis under årets första månader fått räkna med att betala nära fyra gånger mer än i norra delen av landet.
Det är som sagt glädjande att investeringar görs i norra Sverige och kommer den landsända till gagn där en stor del av elen produceras. Men resten av Sverige behöver också investeringar i elintensiv industri. Landets, vårt, välstånd bygger på att det ständigt görs återinvesteringar i befintliga industrier, inte minst beträffande skog, stål och mekanisk industri, hörnpelarna i den svenska exporten och i vår gemensamma ekonomi.
Riksdagen har under de senaste åren röstat vid flera tillfällen om behovet av att upprätthålla kärnkraften, men detta var innan Rysslands överfall på Ukraina. Nu tillkommer vikten av att snarast minska importen av fossila bränslen från Ryssland. Fortsatt hög nivå på Europas import av fossila bränslen finansierar Rysslands aggression mot sina grannländer och bidrar till ökad risk för konflikt även runt Östersjön. Fossila bränslen och el är i många tillämpningar utbytbara och därför kan ökad elproduktion bidra till att minska beroendet av importerade fossila bränslen från Ryssland. Det mest uppenbara exemplet rör introduktionen av eldrivna fordon, som nu bör accelereras, men därtill bör gas ersättas med el i exempelvis kök och i många industriprocesser.
Tysklands och Sveriges nedstängda elproduktion är direkt kontraproduktiv mot strävan att minska beroendet av ryska bränslen. Det är värt att notera att Belgien, som ett resultat av den uppkomna situationen, meddelat att man inhiberar sin förtida nedläggning av kärnkraft.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Khashayar Farmanbar:
Är regeringen villig att snabbutreda hur minst en av Ringhals nedlagda reaktorer kan återtas i drift som ett led i att minska beroendet av ryska fossila bränslen och få det ökande elpriset i södra Sverige under kontroll?