av Maria Malmer Stenergard (M)
till Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
Regeringen aviserade sent i höstas att ett garantitillägg ska införas. Bakgrunden till garantitilläggets tillkomst är väl känd: Det kom till för att köpa Vänsterpartiets stöd inför en då kommande statsministeromröstning.
Nyligen avslutades remisstiden för regeringens förslag om ett garantitillägg i bostadstillägget. Utöver att flera remissinstanser pekar på att tiden för att svara på remissen varit kort så har flera remissinstanser invändningar i sak.
En av remissinstanserna som svarat är Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU). I sitt remissvar skriver IFAU bland annat:
”Garantitillägget höjer levnadsnivån bland dem som omfattas av grundskyddet och innebär att kopplingen mellan livsinkomsten och pensionen försvagas. De förmåner grundskyddet erbjuder får tas ut vid den s.k. riktåldern, i dag 65 år. Om nivån på grundskyddet höjs blir riktåldern en allt viktigare signal för låginkomsttagare om utträde ur arbetslivet vid just den åldern.”
Förslaget om garantitillägget försvagar alltså kopplingen mellan livsinkomst och pension. Eller annorlunda uttryckt: Det lönar sig i vissa fall sämre att ha arbetat än att inte ha arbetat.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Ardalan Shekarabi:
Vilka konkreta åtgärder avser statsrådet att vidta för att stärka kopplingen mellan livsinkomst och pension, om garantitillägget införs?