Fråga 2021/22:1177 Kulturarvsminnen som förfaller och stängs i brist på anslag

av Katarina Brännström (M)

till Statsrådet Max Elger (S)

 

En av Kronobergs läns unika sevärdheter och populära besöksmål är Kronobergs slottsruin vid Helgasjön utanför Växjö. Den var ursprungligen en biskopsborg, byggd på 1450-talet. Både Gustav Vasas söner, som rustade upp och byggde till, och upprorsmakaren Dacke har huserat på Kronoberg, men efter Roskildefreden 1658 har slottet förfallit. Fram till 2015 var det Riksantikvarieämbetet som ansvarade för ruinen, och vissa nödvändiga restaureringar gjordes. Sedan 2015 är det Statens fastighetsverk som äger ruinen, men tyvärr ökades inte anslagen i den storlek som de nya fastigheterna kräver. Verksamheten i och runt om drivs av Kulturparken Småland, där Region Kronoberg och Växjö kommun ingår. Bröllop, fester av olika slag och vanlig turism är vanliga i slottsruinen.

Sedan 1990-talet har underhållet varit eftersatt av framför allt de så kallade bidragsfastigheterna, dit Kronobergs slottsruin räknas hos Statens fastighetsverk. Det är fastigheter som saknar förutsättningar att långsiktigt ge ett överskott och som därmed finansieras av anslagsmedel. Det har varit stora ekonomiska underskott på detta konto; år 2019 var underskottet 640 miljoner kronor. I propositionen från 2016/17:116 om kulturarvspolitik står att ett större antal fastigheter bör avyttras om inte intäkterna ökar. Det är därför motiverat att se över bidragsfastigheternas antal och ambitionsnivån i förvaltningen av dessa. Fastigheterna kan avyttras eller hanteras genom mer passiv förvaltning. Bland annat ingår Bohus fästning och Kungagraven i Kivik, som också har problem med eftersatt underhåll, så att besökare riskerar olyckor, varför fastigheterna stängs helt eller delvis.

Det har varit starka reaktioner mot att man troligen redan till sommaren måste stänga ytterligare delar av Kronobergsruinen, vilket får konsekvenser för verksamheten i, besöken till och utnyttjandet av ruinen. Detta slår också mot turismen i länet.

Min fråga till statsrådet Max Elger är därför:

 

Vad avser statsrådet att göra för att dessa så kallade bidragsfastigheter ska underhållas på ett sådant sätt att de inte utgör fara för besökare och att de kan bli de turistattraktioner som de alltid har varit?