av Linda Lindberg (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Sverige har under lång tid haft olagligt långa vårdköer men också akut brist på vårdplatser. Under pandemin har sjukvården pressats ytterligare, och utmaningarna med såväl platsbrist som personal har kommit att bli alltmer tydliga. Inte minst de fortsatt växande köerna belyser också den ohållbara situationen inom svensk sjukvård.
I veckan gjordes en lex Maria-anmälan från ett sjukhus i Region Stockholm på grund av att en patient avlidit till följd av att denne inte kunnat beredas plats på intensivvårdsavdelningen. Patienten blev i stället placerad på en vanlig vårdavdelning utan kontinuerlig övervakning trots allvarliga symtom och att denne bedömdes ha behov av intensivvård.
Sverige tillhörde redan före pandemin det absoluta nedre skiktet sett till antalet iva-platser i Europa, och faktum är att Sverige nu efter pandemin har färre antal iva-platser än landet hade före pandemin.
I jämförelse med våra nordiska länder är vi även här överlägset svagast när det kommer till intensivvårdsplatser. Sverige har 4,8 iva-platser med respiratorer per 100 000 invånare medan Tyskland har 13,8, Norge 8,5 och Danmark 7,8.
Det är orimligt att vården ska tvingas prioritera, något som också strider mot såväl etiska värden som riktlinjer. Bristen på iva-platser är helt enkelt alarmerande och skapar en ond cirkel. Regeringen nämner inom många andra politikområden att vi ska ligga i framkant och vara den ledande nationen. I ett välfärdsland bör därför frågan om sjukvårdens tillgänglighet och kapacitet vara prioriterad. Trots detta ser vi ingen ljusning.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Avser ministern att verka för att Sverige får en ökad tillgång på intensivvårdsplatser så att vi kan möta vårdbehovet och inte minst ha en kapacitet i nivå med våra nordiska grannländer?