av Marléne Lund Kopparklint (M)
till Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
För en person med funktionsvariation kan en daglig sysselsättning tillföra oerhörd stimulans och bidra till den personliga utvecklingen. Det är också en vinn-vinnsituation eftersom det blir ett tillskott på arbetsmarknaden med personer som vill bidra på olika sätt. Alla kanske inte vill ha sysselsättning i en traditionell daglig verksamhet utan utgå från en annan modell där man ändå har möjlighet att vara en del av en arbetsplats med hjälp av personlig assistent. Här sker det dock en viss typ av diskriminering eftersom om man har daglig verksamhet enligt LSS har man även möjlighet till HAB-ersättning. Detta är en betydelsefull inkomst för en person som lever på mycket små medel. Om man skulle välja en annan sysselsättningsmodell som är inriktad för personer med de mest omfattande funktionsvariationerna men som inte är en traditionell LSS-verksamhet, utgår inte en ekonomisk ersättning.
Det är också så att tryggheten ligger i att ha bidrag för bostad och sjukersättning. Därför tackar man nej till ekonomisk kompensation om man skulle bli erbjuden det, eftersom bidraget minskar med samma volym. Förtydligande: de enstaka tillfällen som personer med funktionsvariation kan få ekonomisk uppskattning för insatser är alltså genom extrajobb i form av pappersarbete eller dylikt. Med dagens system blir de helt enkelt fast i en negativ spiral med minsta möjliga ersättning.
I grund och botten kommer aldrig personer med omfattande funktionsvariationer att kunna stå till arbetsmarknadens förfogande med dagens strukturer, inte ens genom daglig verksamhet. Trots att de har så mycket att ge med fantastiska egenskaper och kunskaper som skulle vara till gagn för alla i vårt samhälle. Det förebygger fördomar och bidrar till ett mer jämlikt samhälle. Framför allt ger det ett mervärde för personen i fråga att bli inkluderad i samhället på ett sätt som alla andra blir.
För att utveckla valfriheten och utbudet av sysselsättning för personer med funktionsvariation borde det öppnas upp för ett fribelopp i inkomst som inte ska påverka bidrag från Försäkringskassan, förslagsvis med ett maxtak som kommunen då kan betala ut oavsett vilken verksamhet man väljer att delta i som sysselsättning.
Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande fråga till statsrådet Ardalan Shekarabi:
Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta så att fribelopp i inkomst inte påverkar bidrag för personer med funktionsnedsättning?