av Marléne Lund Kopparklint (M)
till Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
Tyvärr finns det förutfattade meningar och en okunskap kring personer med funktionsnedsättning men också önskemål om att skära ned kostnaden för assistans av olika anledningar. Det genererar ytterligare stresspåslag att ständigt behöva leva med hot om nedskärningar som i sig med stor sannolikhet innebär begränsningar av möjligheterna att må bra och försöka leva ett så normalt liv som alla andra i samhället. Ur ett jämlikhetsperspektiv är det ovärdigt.
Det är sedan många år tillbaka känt att anhöriga till närstående med funktionsvariation får stressrelaterade sjukdomar, lider av psykisk ohälsa och får fysiska förslitningar på sin kropp och sjukskrivs från sitt arbete. Detta får de för att de drar ett tungt lass för att hjälpa och underlätta för sin närstående i vardagen. I slutändan innebär denna onda cirkel enorma kostnader för samhället som enkelt hade kunnat avhjälpas genom att man har ett mer jämlikt synsätt på familjer som lever med funktionsvariationer, inte minst ur ett anhörigperspektiv.
En person med funktionsvariation måste kunna leva ett så normalt liv som möjligt utan att ständigt vara orolig för att bli av med sitt personliga stöd och förlora en trygg ekonomi. Att delta i arbetslivet ska anses som en resurs för samhället och en avlastning för anhöriga som drar ett tungt lass. Det ska inte leda till ett ifrågasättande av ersättningsmodellen från Försäkringskassans sida om det är en godtagen sysselsättningsmodell som tydligt bidrar till personlig utveckling och inkludering i arbetslivet samt följer lagar och regler.
Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande fråga till statsrådet Ardalan Shekarabi:
Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta så att fler sysselsättningsmodeller omfattas av ersättningsmodellen från Försäkringskassan?