av Maj Karlsson (V)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Unga som utsätts för sexuell exploatering är en alltmer uppmärksammad grupp, men i stället för att de betraktas som utsatta för en våldshandling är beskrivningen oftast att de själva har en psykiatrisk problematik eller ett destruktivt beteende. Detta framkommer bland annat av Socialstyrelsens olika riktlinjer och rekommendationer, i tolkningen av lagen om vård av unga (LVU) och enligt den kartläggning som Jämställdhetsmyndigheten nyligen presenterat.
I Socialstyrelsens handböcker och vägledningar om utredning av barn och unga, orosanmälningar, brottsutsatthet respektive våldsutsatthet, nämns inte målgruppen över huvud taget. Socialstyrelsen har ett utbildningsmaterial om "sex mot ersättning", men den enda konkreta insats som specificeras från socialtjänstens sida är LVU, utifrån definitionen att sexuell exploatering är ett "socialt nedbrytande beteende”.
För Vänsterpartiet är det orimligt att den enda insats som faktiskt rekommenderas för målgruppen syftar till att tvångsvårda ungdomarna för att de har ett socialt nedbrytande beteende, när de i själva verket har blivit utsatta för våld och övergrepp.
Socialstyrelsens material behöver uppdateras för att ge tydligare vägledning till yrkesverksamma inom socialtjänst och hälso- och sjukvård, som möter unga som utsätts för sexuell exploatering och våld.
Det bör finnas angivet vilken evidens som finns för de insatser som rekommenderas och vilka goda exempel som finns på hur utsattheten kan hanteras. Det behövs också ett uppdrag för att utveckla nya metoder för målgruppen.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Vad avser ministern att göra för att tillgängliga riktlinjer och rekommendationer hålls uppdaterade för att unga som utsätts för sexuell exploatering ska få det stöd som behövs?