av Mikael Eskilandersson (SD)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Jag har tidigare i en skriftlig fråga (fråga 2020/21:3451) framfört frågeställningen kring varför i princip ingen döms för barnäktenskapsbrott trots att vi vet att det förekommer. En invändning som mitt parti hade redan när lagen infördes var det extremt låga straffvärdet i förhållande till allvaret i brottet. Ett maximalt straff på fyra års fängelse är i förhållande till brottet knappast i linje med vad allmänheten ser som ett rimligt straff. Lågt straffvärde ger också låg prioritet hos polis och åklagare.
Svaret på min skriftliga fråga saknade konkreta åtgärder som faktiskt skulle leda till att fler barn får upprättelse och till att fler förövare döms. Som det fortfarande är så döms i princip ingen, och barnen lämnas åt sitt öde. Samla kunskaper, nationella kompetensteam och samordnade myndighetsinsatser låter givetvis bra, men har ännu inte alls fått den effekt som regeringen påstår sig vilja se.
Med anledning av detta vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
När kan en straffskärpning förväntas för barnäktenskapsbrott?