av Martina Johansson (C)
till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Under 2023 kommer bron över järnvägen i Vrena samhälle att bytas ut, ett arbete som beräknas ta tio månader. Järnvägen går rakt genom samhället, med boende på båda sidor. Budskapet från Trafikverket är att ingen ersättningsöverfart för biltrafik kommer att etableras då arbetet pågår, utan det innebär en omväg på två mil att ta sig från den ena till den andra sidan av samhället. Detta kommer att innebära stora problem för boende, företag och samhällsviktiga verksamheter.
De senaste 15 åren har Vrena gått från en slumrande tillvaro till en levande bygd med många nya verksamheter, och invånarna är nu oroade för att det blir ett bakslag då samhället delas i två. Det riskerar att företagarna får färre kunder under ett års tid, eftersom skola, livsmedelsbutiken, grönsaksproducenten med mera finns på olika sidor av järnvägen. Att handla lokalt kräver alltså omvägar på ett par mil. För ett mindre företag är bara några färre kunder ett stort tapp som kan påverka dess överlevnad.
Det finns även en oro för vad som händer om det börjar brinna på fel sida om järnvägen.
Det har hållits möten mellan lokalbefolkningen, Trafikverket och kommunen för att hitta vägar framåt. Men känslan av ointresse är stort. Det man har erbjudit är en gångpassage för att skolelever ska kunna ta sig till och från skolan, men det löser inte den arbetsföra befolkningens behov och inte heller det lokala näringslivets behov.
Det finns nedlagda överfarter som under en period skulle kunna användas igen; det är trots allt enbart fyra tåg om dagen som passerar den aktuella sträckan. På andra ställen i länet finns obevakade övergångar där det går få tåg. Varför kan man inte göra något liknande i detta fall?
Av arbetsmiljöskäl borde de som renoverar bron veta när det ska passera ett tåg och i det fallet skulle en manuell bom fällas så att det inte går att passera järnvägen med bil.
Trafikverket har gjort en mätning på antalet fordon, och det har även den lokala föreningen gjort. Bägge undersökningarna är genomförda utan att vara marknadsförda för verklig trafik. Det som dock är anmärkningsvärt är att Trafikverkets mätning visar på 153 fordon och den andra på 820 fordon.
Vrenaborna har ställt frågor till Trafikverket om varför man inte kan ha en enklare lösning för bevakning av övergången de fyra tillfällen tågen passerar, samt deras trafikmätning, men inte fått några tillfredsställande svar på dem. Vrenaborna upplever att det inte finns något intresse från myndigheten att hitta lösningar som fungerar för hela samhället under en så här viktig investering för framtiden. Och dessutom oroar man sig för att besluten inte baseras på rätt uppgifter.
Jag har tidigare ställt en skriftlig fråga till ministern vem som bär helhetsansvaret för att verksamheter och samhällsfunktioner fungerar även under denna typ av reparationer och om ministern är beredd att ta generella initiativ för att få en bättre samverkan med dem som berörs av bland annat Trafikverkets beslut.
Sammanfattningen av ministerns svar på den frågan var att regeringen förutsätter att Trafikverket har rutiner och arbetssätt för att kommunikation sker med berörda parter och att enskilda statsråd inte kan detaljstyra myndigheter.
Men tyvärr så visar detta exempel på att Trafikverkets rutiner och arbetssätt inte fungerar. De som bor och verkar i området känner att de inte fått svar på frågorna. Det är betydligt fler fordon än vad som redovisas av Trafikverket, och det är enbart fyra tåg som man behöver ”skydda” sig från.
Självklart ska inte ministern styra exakt hur arbetet ska ske, men som goda ledare kan man betona i sina samtal hur viktigt det är med lokalt samarbete, acceptans och att det är viktigt att hitta lösningar som fungerar lokalt.
Det borde vara i regeringens intresse att vi som bor i landet har en fungerande vardag och att bra beslut omgärdas av fler beslut som gör helheten till något bra. När myndigheter inte ser helheten och inte heller vad även små intäktsförändringar betyder för företagaren skapar det misstro hos befolkningen gentemot våra myndigheter, vilket i förlängningen är ett hot mot demokratin. Jag menar att för att samhället ska fungera krävs det att vi alla fokuserar på flera möjliga lösningar.
Regeringen kan inte uttala sig i enskilda fall, men ovan beskrivet är ett exempel på hur det ser ut i vardagen.
Utifrån ovanstående resonemang vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth: