av Ola Johansson (C)
till Näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson (S)
Cementas tillstånd att bryta kalksten i Slite på Gotland löper ut på nytt den 31 december 2022, och redan i höst riskerar vi att hamna i samma situation som i höstas, innan regeringen gav ett nytt och tidsbegränsat tillstånd.
75 procent av den kalksten som bryts i Sverige kommer från Slite och resterande 25 procent från Skövde, där kapaciteten är begränsad. Väl medveten om problematiken med bland annat grundvatten på Gotland och övriga konsekvenser för miljön, oroar det mig att Sverige så snart åter är i en situation där vi behöver förbereda oss, endera på en massiv import, eller ett totalt byggstopp.
Det tidigare förutsätter att Sverige är berett att göra sig beroende av de länder som kan tillhandhålla denna för betongtillverkningen svårersättliga insatsvara, eller snabbt ställa om till en näst intill betongfri bygg- och anläggningsindustri. Det senare skulle allvarligt skada vår tillväxt och vår omställning till ett fossilfritt samhälle, med fossilfritt stål och uppnåendet av målen för bostadsbyggande.
Det torde inte vara okänt för statsrådet att gruvindustrins utbyggnad förutsätter tillgång på betong, liksom förverkligandet av den nationella planen för infrastruktur, samt alla de stora och små infrastrukturprojekt som pågår. Utan cement och betong kommer Västlänken i Göteborg under överskådlig tid vara en byggarbetsplats, med all den störning det innebär för Västsverige.
I den osäkerhet som råder, med ett krig som riskerar att utvidgas, finns det anledning att höja varningstecken mot att göra sig beroende av Kina, som står för hela 55 procent av cementtillverkningen i världen. Det är inte troligt att Kina, och de övriga länder som tillverkar cement i den skala som skulle behövas för att försörja Sverige, har de ambitiösa klimatmål som Sverige och vår egen cementindustri har. Senast 2030 vill Cementa ha världens första klimatneutrala cementfabrik på plats i Slite.
Det är och har varit bråttom, och samtidigt som vårt fokus riktas mot andra delar av vårt oberoende, vår frihet och vår självförsörjning tycks det som om cementkrisen har glömts bort.
Min fråga till näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson är:
Vilka åtgärder är ministern och regeringen beredda att vidta snabbt för att skynda på och underlätta tillståndsprocesserna för kalkbrytningen i Slite, alternativt förbereda Sverige för en ökad import av cement från utlandet?