av Jörgen Berglund (M)
till Klimat- och miljöminister Annika Strandhäll (S)
Under lång tid har massaindustrin släppt ut stora mängder träfibrer och processkemikalier från sina anläggningar, främst längs Norrlandskusten. Värt att säga helt enligt gällande bestämmelser och lagar som gällde då. Fibrerna och föroreningar som är bundna till dem ligger i dag ackumulerade utanför eller nedströms de olika utsläppskällorna och bildar så kallade fiberbankar och fiberrika sediment. Fiberbankarna innehåller stora mängder miljögifter bland annat polyklorerade bifenyler (PCB), kvicksilver och dioxider som hotar livsmiljön i våra hav. Ny forskning från bland annat Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har också visat att stora mängder metangas bildas och läcker ut i atmosfären. Metangas bidrar mångdubbelt till ett varmare klimat. Vetskapen om dessa fiberbankar har funnits sedan länge, men kunskapen om hur och vad man ska göra med dem har varit låg.
På Mittuniversitet (MIUN) i Sundsvall forskas det på bland annat övervakning av fiberbankar men också sätt att ta upp, sanera och även ta till vara viktiga ämnen i fiberbankarna. Det är en viktig forskning som kommer att få avgörande betydelse för att vi ska kunna sanera dessa gamla miljösynder. Tyvärr har inte mängden forskningsresurser till denna viktiga forskning matchats mot behovet. Flera delar i forskningen skulle behöva ta nästa steg för att skala upp försök och tester genom till exempel större piloter. Här borde också staten ta ett större ansvar för en fråga som berör långt fler än oss som bor längs Norrlandskusten och är direkt berörda.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga klimat- och miljöminister Annika Strandhäll: