av Saila Quicklund (M)
till Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)
Fjällräddare går med ekonomisk förlust på grund av för låg reseersättning. Med dagens drivmedelspriser går Sveriges 400 fjällräddare med ekonomisk förlust när de ska rädda eller söka efter en försvunnen person inom ramen för den statliga räddningstjänsten.
Alla fjällräddare är handplockade för sin kunskap och lokalkännedom i det fjällområde de verkar i. Man kan jämföra fjällräddarna med en deltidsbrandkår där man har sitt jobb och lämnar det när polisen kallar ut dem för att rädda liv eller ta hand om skadade/söka försvunna. Skillnaden är att brandmännen inte behöver tanka sin brandbil själv men det måste fjällräddarna göra när de lastar sina skotrar på släpvagnen för att transportera sig för att rädda liv.
Många fjällräddare meddelar sin ordförande att de inte längre har råd att fortsätta sitt uppdrag som fjällräddare.
Flertalet fjällräddare har således signalerat att de tvingas återlämna sin uniform och personliga utrustning till polisen för att de känner sig inte ha råd att utföra en statlig räddningstjänst.
Under drivmedelskrisen vill Rickard Svedjesten, ordförande för Svenska Fjällräddares Riksorganisation, att man reglerar kostnaden till cirka 45–50 kronor per mil samt att den regleras beroende om drivmedelspriset går upp eller ned.
Även ansvariga inom Polismyndigheten är bekymrade över situationen i och med att den ytterst är ansvarig för fjällräddningen.
400 fjällräddare vill fortsätta rädda liv på en fjällsträcka som är längre än Alperna, men utan reseersättning för sina insatser så har många av dem inte ekonomiska förutsättningar för det.
Med anledning av detta vill jag fråga justitie- och inrikesminister Morgan Johansson:
Vilka konkreta åtgärder avser ministern att vidta för att tillgodose fjällräddarnas behov och som säkerställer att de kan utföra sina viktiga uppdrag?