av Jens Holm (V)
till Statsrådet Khashayar Farmanbar (S)
Det är exporten av fossil energi som göder Vladimir Putins krig i Ukraina. Ungefär hälften av den ryska statsbudgeten finansieras med intäkter från försäljning av fossila bränslen. En stor del av världens nya kärnkraftsreaktorer byggs dessutom av ryska intressen, och Ryssland är också en stor exportör av uran, även till Sverige fram tills nyligen. USA har nyligen förbjudit import av rysk olja, och Storbritannien förbereder nu en utfasning. Ett omedelbart stopp för handeln med rysk olja, gas och uran skulle därför vara en verkningsfull åtgärd mot det ryska anfallskriget mot Ukraina.
Enligt uppgifter från den belgiska tankesmedjan Bruegel tjänade Ryssland 660 miljoner euro bara på en enda dags – den 3 mars – försäljning av naturgas. Ju mer gas- och oljepriserna stiger, desto mer pengar till Putins krigskassa. Det här säger något om den ekonomiska bakgrunden till Putins krig. Förutom de geopolitiska intressena handlar kriget om att vidmakthålla Rysslands position som en ledande fossilmakt och fördröja omställningen till förnybar energiproduktion i Europa.
Det är förvånande att Sverige och EU inte väljer att strypa importen av fossila energiråvaror från Ryssland. Det är ju intäkterna från fossil energi som gör att Putin kan fortsätta sitt krig. Ett stopp för handel med ryska fossila varor skulle också skynda på den viktiga energiomställningen mot 100 procent förnybar energi. När jag lyfte frågan om ett handelsmoratorium med rysk fossil energi med energiminister Khashayar Farmanbar (S) vid EU-nämnden den 28 februari svarade ministern att det inte var något som Sverige aktivt drev, även om han sympatiserade med tanken.
Nu när vi ser hur handeln med rysk olja, gas och uran göder Putins krig är det hög tid att ändra den ståndpunkten. Även Sverige importerar olja från Ryssland varför det kan vara påkallat med ett svensk handelsmoratorium om EU inte törs agera.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Khashayar Farmanbar: