Interpellation 2021/22:374 SGU i Malå

av Maria Gardfjell (MP)

till Näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson (S)

 

SGU:s mineralinformationskontor och samling av borrkärnor finns i Malå i Västerbotten. Regeringen anser att det är viktigt att statliga myndigheter har sin verksamhet i landets alla delar. Det är mycket bra. Inget är väl mer lämpligt än att SGU finns i Malå, som både är en ort inom mineralrikt område och är en viktig sameby.

SGU:s samling av borrkärnor består av mer än 3 miljoner meter borrkärnor från mer än 17 000 borrhål från hela Sverige. Ett historiskt geologiskt bibliotek finns. Vid samlingen finns rum för kärnkartering och provtagning. Det finns också ett väldigt fint museum, som ledningen för SGU inte vill prioritera men som verkligen borde göras tillgängligt för allmänheten och för turister.

En stor del av det historiska geologiska materialet är digitaliserat. Men det är mycket kvar att göra.

Det skulle vara en stor fördel om befintlig information används i större utsträckning i prospekteringsarbete, men då behöver informationscentret utvecklas och lagret underhållas. Fler behöver anställas.

Konflikten kring gruvverksamheter i Sverige har satt fingret på att det behövs en utveckling av mineralpolitiken. Varför inte börja med den statliga myndigheten SGU:s egen verksamhet?

För att bättre kunna hitta mer lämpliga lokaliseringar för framtida gruvverksamhet skulle SGU i Malå kunna utvecklas med tydligare hållbarhetsprofil med inriktning på natur, biologisk mångfald och rennäring. Företag som vill prospektera efter mineral bör kunna visa att de först undersökt bland befintliga mineralprover eftersom alla nya prospekteringar bidrar med klimat- och miljöpåverkan eller påverkan på rennäringen. Men de ska också samtidigt kunna få bättre information om målkonflikter med miljö och rennäring.

SGU hade när jag besökte Malå en märklig ordning där personer inom myndigheten kunde välja bosättningsort. Det gjorde att anställda i Malå i själva verket var lokaliserade i Uppsala på huvudkontoret och att det därmed var ytterst få personer på Malåkontoret. I dag är det fem Malåbor som jobbar på SGU. Chefen är också stationerad i Uppsala. När man ringer till SGU:s växel går det inte ens att få veta vem som är chef för enheten. När regeringen har ambitioner att flytta ut statlig verksamhet i regionerna borde SGU ta ett tydligare regionalpolitiskt ansvar. Självklart kan digitaliseringen bidra till att fler i landet och världen jobbar med det material som finns i Malå, men det skulle underlättas om informationskontoret i Malå stärks.

Det finns också en risk att borrkärnorna blir oanvändbara om lådorna som borrkärnorna murknar. Det behövs därför fler vaktmästartjänster i anläggningen som kan svara för underhåll och reparation.

Myndigheten fick ett regeringsuppdrag om hur verksamheten i Malå skulle kunna utvecklas, som presenterades 2017, men förslagen har inte genomförts.

Jag vill med anledning av ovanstående fråga näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson:

 

  1. Hur vill ministern och regeringen satsa på SGU i Malå?
  2. Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att underhållet i borrkärnelagret ska förbättras?
  3. Har ministern för avsikt att ta några generella initiativ för att göra museet tillgängligt?
  4. Kommer regeringen att göra hållbarhetssatsningar med koppling till kunskapsutveckling inom biologisk mångfald och rennäring i prospektering och mineralinformation?