av Runar Filper (SD)
till Statsrådet Anna-Caren Sätherberg (S)
Det kustnära fisket är hårt drabbat av de alltmer talrika sälstammarna. Djuren är svårskjutna, och dessutom krävs både tillstånd som kostar pengar och kännedom om var de får skjutas, eftersom det finns ett regelverk kring vilka platser man får skjuta säl på. Vidare är båtinnehav ett måste, och det tunga djuret, vars kött och skinn inte får säljas, måste omhändertas.
För att öka incitamenten att över huvud taget kunna nå upp till de kvoter som tilldelats vid skyddsjakt och licensjakt behöver en ersättning införas till säljägare för att fler ska kunna tänka sig att göra en insats med att fylla den tilldelade jaktkvoten. På så sätt skulle också risken för tjuvjakt och skadeskjutna djur minskas.
Forskare och branschorganisationer talar nu mer och mer om att införa skottpengar på säl. Vi har hört det från sälforskare på SLU och länsfiskekonsulenten på Gotland. Jägarna är inte intresserade av arbetet om de inte får någon ersättning; därför är skottpengar ett alternativ för att skapa incitament.
I ett öppet brev till generaldirektörerna på Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Havs- och vattenmyndigheten framför Sveriges Fiskares Producentorganisation (SFPO) krav på skottpengar på säl.
En bättre statlig sälförvaltning är en nödvändighet för att kunna komma till rätta med de problem som sälstammarna orsakar. EU:s regelverk förbjuder handel med sälprodukter, vilket gör jakten på säl mindre attraktiv.
Ska man få ned sälbestånden kan skottpengar på säl vara en av de sista åtgärderna som återstår, eftersom vi inte har en fungerande förvaltning.
Mina frågor till statsrådet Anna-Caren Sätherberg är: