av Jimmy Ståhl (SD)
till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
I november presenterade Trafikverket sin infrastrukturplan för perioden 2022 till 2033, och man kan konstatera att planen har stora brister. Utöver att satsningar på sjöfarten lyser med sin frånvaro är det tydligt att både väg- och järnvägsunderhållet alltjämt är för litet, trots att mer pengar avsatts för underhåll. Trafikverket skriver själva att nedbrytningen av vägar och järnvägar är större än de insatser som sätts in för underhåll. Det betyder att både järnvägsnätet och vägnätet kommer att vara i sämre skick vid planperiodens utgång än de är nu, en mycket märklig ordning. Regeringen och dess myndighet Trafikverket medger utan omsvep att man accepterar denna kapitalförstöring utan att sätta in nödvändiga åtgärder.
Regeringen framhåller gång på gång att man avser att flytta gods från väg till järnväg och sjöfart. Men varför saknas satsningar på sjöfarten? För mig som i 20 år arbetat i hamnen gör det ont när jag hör regeringen tala sig varm för sjöfarten medan det i verkligheten inte händer någonting alls. Det mest skrämmande är att om sjöfarten skulle stanna upp, då tar det inte lång tid innan butikshyllorna börjar gapa tomma och våra exportföretag får dra ned på produktionen. Med tanke på hur mycket gods som med fartyg fraktas till och från Sverige och hur viktig sjöfarten är för Sverige är det hög tid att regeringen genomför ordentliga satsningar på att utveckla förutsättningarna för sjötransporter. Vidare är det angeläget att säkerställa att vi nationellt har både tillgång till och förmåga att genomföra sjötransporter. Avseende det senare torde en lägsta anständig nivå vara att den svenska sjöfarten ges verktyg och förutsättningar för att konkurrera med jämbördiga villkor som erbjuds av andra nationer på den globala marknaden.
Sverige behöver ge större incitament för att fler ska vilja flagga in sina fartyg under svensk flagg. Detta inte minst nu när säkerhetsläget i vår direkta omvärld försämras. Det finns fördelar i krigstid för vårt försvar att kunna nyttja fartyg för transporter.
Med en större svensk flotta ges det också fler möjligheter till direkta och indirekta arbetstillfällen och utbildningstillfällen/praktikplatser. Jag var själv med 2019 när infrastrukturministern firade in flaggningen av det 100:e svenskflaggade fartyget och optimismen flödade, men vad har hänt sedan dess? Antalet svenskflaggade fartyg är fortsatt runt 100.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:
Har ministern och regeringen ambitionen att öka andelen svenskflaggade fartyg, och vad gör ministern och regeringen i så fall för att åstadkomma detta?