av Markus Wiechel (SD)
till Statsrådet Anders Ygeman (S)
Sverige är ur migrationspolitisk synvinkel ett unikt land och få länder har i modern tid bedrivit en sådan liberal och ansvarslös migrationspolitik som Sverige. Därtill har vi unikt generösa villkor för dem som valt att söka sig till vårt land, vilket ytterligare ökat den svenska attraktionskraften för människor som söker ett bättre liv.
I vårt direkta närområde finns som bekant inga krigsdrabbade länder varifrån ett stort antal människor flyr. Det finns inte heller några regimer i vår absoluta närhet som är kända för att använda sig av tortyr, dödsstraff eller på annat sätt utöva systematisk förföljelse av enskilda som innebär en massflykt till vårt land. Det enorma asyltrycket mot Sverige har snarare handlat om människor från länder långt ifrån vårt som på kort tid lockats till just Sverige. I vårt land har också mängder av uppehållstillstånd beviljats till människor från världens alla hörn, med hänvisning till att det handlar om människor på flykt.
Rätten till asyl garanteras bland annat genom artikel 18 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Asyl är dessutom en rättighet som beviljas till personer som uppfyller kriterierna i Genèvekonventionen från 1951 om flyktingars rättsliga ställning (FN:s flyktingkonvention). Problemet är dock att Sverige går långt utöver de internationella åtaganden som åligger oss. Ett tydligt exempel på det har vi återkommande blivit varse när det rapporterats om så kallade flyktingar som valt att semestra i sina hemländer. I samband med evakueringen av personer med svenskkoppling från Afghanistan i höstas blev företeelsen en ytterst relevant fråga att återigen lyfta.
Statsrådet Anders Ygeman önskas svara på följande frågor: