av Larry Söder (KD)
till Statsrådet Johan Danielsson (S)
Nyligen ställde jag frågan till dåvarande bostadsministern Märta Stenevi om hon uppmärksammat utmaningar för flyttbara moduler. Dessa utmaningar grundar sig i att flyttbar modul i genomsnitt används 36 månader på en plats. Därefter flyttas den för att fylla ett nytt tillfälligt behov som har uppstått. För att flyttbara moduler ska få bygglov krävs att de lever upp till Boverkets byggregler, BBR, varje gång de flyttas.
I praktiken innebär det att varje gång en relativt nyproducerad modul ska flyttas behöver den – innan den kan användas igen – byggas om.
I dag används temporära byggnader på en total yta av 3 miljoner kvadratmeter. Det motsvarar drygt 420 fotbollsplaner fullproppade med små byggnader som fungerar som ett avgörande smörjmedel i samhällsutvecklingen.
I sitt svar resonerade det dåvarande statsrådet om tidsbegränsat att bygglov får ges för upp till tio år och kan därefter förlängas med högst fem år och att det kan vara rimligt att flyttbar modul efter tio år uppdateras efter senast gällande byggkrav.
Det var inte alls det min fråga handlade om. Och det är inte den verkligheten som företag som hyr ut flyttbara moduler har något att invända mot. Det är inte det som får mig att engagera mig i frågan.
Det vi pratar om är byggnader som bara är några år gamla – märk väl att den genomsnittliga tiden för en uthyrning är tre år – tvingas till ombyggnad för att uppfylla senast gällande byggkrav.
Branschen uppskattar att kostnaderna för ombyggnationer av moduler till senast gällande BBR är uppemot 250 miljoner kronor årligen, vilket motsvarar ca 10 procent av branschens årliga omsättning. Pengar som i mångt och mycket skattebetalarna får betala. Rimligen borde en nyproducerad byggnad ha en längre hållbarhetstid än 36 månader. Vi kan spara både miljö och skattepengar genom att arbeta annorlunda.
Branschen bedömer att spillet av ombyggnader på grund av BBR-krav uppgår till drygt 437 ton varje år. Trots att cirka 50 procent kan återvinnas kasseras varje år närmare 219 ton.
Klimatavtrycket för att bygga om en modul för att möta BBR:s energihushållningskrav visar på mer än tre gånger så mycket utsläpp av koldioxid jämfört med vad ombyggnationen reducerar utsläpp. Detta trots att åtgärderna får verka i 17 år.
Det är med detta som grund som jag engagerar mig i frågan. Det kan inte vara rimligt, vare sig ur ett ekonomiskt, miljömässigt eller socialt perspektiv, att ha ett sådant regelverk. Det är varken cirkulärt eller hållbart att relativt nyproducerade byggnader måste byggas om bara för att de geografiskt flyttas till en annan plats där ett liknande tillfälligt lokalbehov har uppkommit.
Med anledning av svaret på min tidigare fråga, som jag inte blev nöjd med, återkommer jag med denna interpellation till den nye bostadsministern.
Med anledning av detta frågar jag statsrådet Johan Danielsson:
Har statsrådet uppmärksammat detta problem, och avser statsrådet att vidta några åtgärder?