Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bevara, levandegöra och erkänna språket älvdalska som ett minoritetsspråk och tillkännager detta för regeringen.
I Älvdalen talas ännu språket älvdalska. Det är ett urgammalt språk som skiljer sig på ett avgörande sätt från det moderna svenska språket och har anor från järnåldern. En icke obetydlig del av Älvdalens befolkning talar i dag älvdalska och bland yngre människor i Älvdalen växer intresset för språket. Det är alltså ett levande språk. Eftersom älvdalskan enligt språkforskare, samt Europarådets expertkommitté och ministerråd, är ett eget språk och ingen dialekt borde frågan om älvdalskans status som språk en gång för alla vara avgjord. Även den amerikanska lingvistorganisationen SIL klassade älvdalskan som ett eget språk 2016. Eftersom det är ett eget språk, som både talas i dag och har urgamla anor, borde riksdagen besluta om att stadfästa älvdalskan som ett landsdels- eller minoritetsspråk för att säkra språkets fortlevnad inför kommande generationer. Att bevara vårt kulturarv måste få kosta förhållandevis små summor, detta då ett ovärderligt och levande kulturarv annars riskerar att gå förlorat.
Vidare borde åtgärder vidtagas för att bevara och främja språket som en viktig del av vårt kulturarv. Staten och Skolverket skall skjuta till medel så att alla skolbarn som vill läsa älvdalska också skall få möjlighet att göra detta. Även läroböcker skall tas fram i språket. Vårt kulturarv är viktigt och älvdalskan är något alldeles speciellt som aktivt borde bevaras och levandegöras.
|
Robert Stenkvist (SD) |
|