Trots hundramiljontals satsningar av statliga medel årligen till olika myndigheter och organisationer sprider sig hedersnormerna med ökat hedersförtryck som följd.
Inflation i hedersfrågan är en företeelse som verkar ha tagit fart under senaste åren. Regeringen har öronmärkt pengar för arbete mot hedersrelaterat våld som går till olika myndigheter och frivilliga organisationer. En del myndigheter och frivilligorganisationer bedriver ett viktigt arbete mot det hedersrelaterade våldet, medan en rad andra myndigheter och organisationer får medel utan att ha sakkompetens. Det är inte svårt att inse att det finns vissa myndigheter som vill göra mot det hedersrelaterade våldet för att göra regeringen nöjd. Man samlar islamister, kulturrelativister till sammankomster och samrådsmöte, seminarier där man trivialiserar hedersförtrycket och kallar det för kunskapsinsamling.
Dessa ”alibiinsatser” innebär att kampen mot hedersvåldet blir ineffektivt och i värsta fall motarbetas. Man får ett tydligt intryck av att det finns de som vill tillbaka till terminsstarten. Vissa myndigheter börjar ”bereda saken” genom att bjuda in ”experter", vars viktigaste bidrag är att fråga ”vad är heder egentligen?”, ”Finns det ens en definition av heder som det råder konsensus kring?” eller ”Leder inte bruket av begreppet heder till att alla från Mellanöstern buntas ihop som hedersförtryckare?”. Svaret från företrädare för dessa myndigheter är ofta: Vår myndighets ambition är att hedersrelaterat våld ska hanteras med utgångspunkt i ”mänskliga rättigheter, jämställdhet, demokrati och antirasism”. Och man kommer inte längre än så till att man ältar och tar om. Detta har pågått i decennier att man sedan länge besvarat frågor istället för att vidta åtgärder mot det reellt existerande hedersrelaterade våldet och förtrycket.
Det märkliga är också att vissa myndigheter som fått medel av regeringen säger sig utgå ifrån regeringens definition av hedersrelaterat våld från 2007. Frågan är hur det kommer sig att exempelvis begreppet ”rasism” överhuvudtaget blandas in i diskussionerna när man skall göra satsningar mot hedersrelaterat våld och förtryck om utgångspunkten är regeringens definition av hedersrelaterat våld? Vad finns det för behov av att bjuda in ”experter” vars främsta bekymmer är att heder definieras på olika sätt och att begreppet heder egentligen är västvärldens rasistiska piska mot icke-västerlänningar? Varför ägnar sig våra myndigheter åt dessa meningslösa diskussioner? Regeringen har antagit en definition. För myndigheterna har bara att följa den. Myndigheternas uppdrag är inte bara att diskutera en definition utan att verkställa regeringens beslut.
Att det hederseelaterade våldet blir föremål för högsta politiska ledningens insatser är ett viktigt framsteg, men att det sedan går inflation i hedersfrågan som gör att motvilliga chefer gör fiktiva insatser kan dels resultera i att målgruppen, de förtryckta och misshandlade kvinnorna, inte får behövligt stöd och skydd, dels att skattemedel går till spillo.
Detta är ett bekant mönster i hedersfrågan: ett litet steg framåt och flera steg bakåt. Sedan mordet på Fadime Sahindal har myndigheter som fått regeringens uppdrag att bekämpa det hedersrelaterade våldet bjudit in okunniga ”experter” som ska tala om för myndigheten vad hedersrelaterat våld är, att det hedersrelaterade våldet är ett av rasister påhittat begrepp i syfte att stigmatisera ”viss grupp”.
Det som behövs är en översyn av vad som har gjorts, vad som har varit till nytta, vilka insatser som varit icke-framgångsrika eller rentav misslyckade eller rent av fiktiva.
Detta ska riksdagen ge regeringen till känna
Regeringen bör också utreda vilka myndigheter som bedriver seriöst arbete och bör få medel och nya uppdrag efter uppvisar genuint engagemang och är beredda att bedriva ett seriöst arbete mot det hedersrelaterade våldet baserat på beprövad erfarenhet och sakkunskap.
Detta ska riksdagen ge regeringen till känna.
Än så länge borde alla medel för satsningar mot hedersrelaterat våld gå till de frivilliga organisationer som har profilerat sig inom området och som gjort viktiga insatser mot detta våld.
Detta ska riksdagen ge regeringen till känna.
Amineh Kakabaveh, oberoende socialistisk riksdagsledamot
|
Amineh Kakabaveh (-) |
|