Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att påskynda arbetet med att bygga bort plankorsningar där snabba tåg passerar genom tätorter, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Korsningar mellan väg och järnväg i samma plan kallas plankorsningar. Det finns 9 000 plankorsningar i Sverige. Ett stort antal av dessa finns i tätorter där livligt trafikerade järnvägar skär rakt igenom städer och samhällen där vuxna och barn måste passera på väg till arbete och skola.
I Gnesta kommun har järnvägen en viktig funktion, inte minst för alla pendlare i Mälardalen. Men Västra stambanan blir också en barriär i staden. Särskilt påtagligt blir det när ett stort antal barn ska korsa järnvägen på sin väg till skolan i Björnlunda. Oron är stor att en fruktansvärd olycka ska hända.
Varje år omkommer drygt tio personer i plankorsningsolyckor. Ett tåg kan ha en bromssträcka på över en kilometer och hinner naturligtvis inte stanna före en plankorsning. Därför är en viktig säkerhetsåtgärd att så snabbt som möjligt ta bort plankorsningar i tätorter.
Under de senaste åren har antalet plankorsningar därför nästan halverats. Idag byggs nya järnvägssträckor utan plankorsningar med syfte att öka trafiksäkerheten. Antalet dödsolyckor och skador har som ett resultat även de under en lång period minskat kraftigt, och detta viktiga trafiksäkerhetsarbete måste fortsätta att prioriteras.
Enligt Trafikverkets kartläggning bör därför plankorsningarna betraktas som den enskilt största säkerhetsrisken för tågtrafiken.
|
Ann-Sofie Lifvenhage (M) |
|