Frågan om när utlänningar som begår brott ska utvisas ur Sverige har under lång tid debatterats. Sverigedemokraternas tidiga förslag om att fler ska utvisas har mötts med både förnekanden om verklighetsbilden och motstånd mot förslaget i sig. Det är i och för sig välkommet att även regeringen tar steg mot en ordning där utländska brottslingar faktiskt utvisas. Förslagen som lämnas i propositionen saknar dock vitala delar för att återupprätta tryggheten i Sverige, då flertalet utländska brottslingar alltjämt kommer få stanna här.
Regeringen föreslår i propositionen några förändringar gällande förutsättningarna för att utvisa någon för brott. Huvuddragen i den nuvarande regleringen behålls, men vissa skärpande förändringar görs. För brott där strängare påföljd än böter döms ut, och där återfallsrisk inte föreligger, sänks gränsen för att ändå döma till utvisning från ett år till sex månader. En sådan ordning välkomnas av majoriteten av remissinstanserna och utgör en klar förbättring från nuvarande ordning. I samband med övriga förslag som propositionen lägger fram och de ytterligare nödvändiga åtgärder som Sverigedemokraterna föreslår nedan kommer betydligt fler utvisas efter begången brottslighet.
Enligt 8 a kap. 2 § utlänningslagen föreskrivs att domstol som överväger utvisning ska ta hänsyn till utlänningens anknytning till det svenska samhället. Utredningen föreslår även i denna del vissa skärpningar, vilka välkomnas och snarast bör genomföras. Gällande brottslingens anknytning bör det dock särskilt noteras att både utredningen och regeringen föreslår att anknytning till Sverige genom arbete, kunskaper i svenska och liknande omständigheter alltjämt ska kunna utgöra skäl för att utvisning inte ska ske. En sådan generell ordning är alltför givmild. Utgångspunkten bör vara att anknytning inte beaktas alls för dem som döms för brott där förutsättningarna för utvisning uppfylls. Utländska medborgare som begått brott i Sverige har genom sitt eget agerande försakat rätten att vara kvar i Sverige, huruvida de lärt sig ett visst mått av svenska eller har ett arbete ska inte beaktas.
Regeringen föreslår inom ramen av propositionen att verkställighetshinder alltjämt ska beaktas vid prövningen av utvisningsfrågan. Vare sig verkställighet kan ske eller ej bör utvisning dömas ut, förhållanden i personens hemland, landet personen kom till Sverige ifrån eller andra länder personen har anknytning till kan ändras över tid. Att vid rättegången göra en sådan bindande framåtsyftande bedömning av omvärldsutvecklingen i vitt skilda delar av världen torde anses orimligt. En utlänning som begår brott i Sverige ska dömas till utvisning, och utvisningen ska verkställas när så är möjligt.
I olika granskningar och statistik framgår det tydligt att verkställigheten av av‑ och utvisningar inte fungerar tillräckligt väl. Sverigedemokraterna har tidigare förespråkat flertalet åtgärder på dessa problem, i syfte att få tillstånd en fungerade utvisningsprocess. Bland dessa förslag återfinns exempelvis avtal om diplomatiska garantier med länder som idag inte tar emot sina egna medborgare eller länder vari tortyr eller liknande förekommer. Det bör även utredas i vilken mån tredjeländer kan användas för av- och utvisningar. En särskild utredning om åtgärder för att avhjälpa verkställighetshinder bör tillsättas.
Utvidgningen av återreseförbud som regeringen föreslår välkomnas. Att alls välkomna tillbaka tidigare dömda, och utvisade brottslingar framstår som synnerligen kortsiktigt. Återigen anför dock regeringen att utlänningens anknytning till Sverige bör beaktas i mildrande riktning gällande återreseförbudets längd. Att en utlänning under sin tid i Sverige lärt sig, i vart fall delvis, språket eller arbetat bör inte heller här tala för att utländska brottslingar ska tillåtas befinna sig i Sverige. Detta led i bedömningen av återreseförbudets längd bör därför utgå.
I propositionen behandlas rörande vissa brott huruvida en skyldighet att pröva utvisningsfrågan ska införas. Regeringen föreslår att en sådan obligatorisk prövning inte ska genomföras. Slutsatsen är olycklig, då regeringen ändå visat att de närmar sig Sverigedemokraternas politik i övrigt. I ärendet diskuteras en obligatorisk prövning främst gällande hedersrelaterad brottslighet och hatbrott. Frågan bör dock ses i ett bredare perspektiv. En obligatorisk prövning av utvisningsfrågan bör föreligga i varje fall en utländsk medborgare åtalas för brott.
|
Ludvig Aspling (SD) |
Tobias Andersson (SD) |
|
Jonas Andersson i Skellefteå (SD) |
Jennie Åfeldt (SD) |
|
Adam Marttinen (SD) |
Katja Nyberg (SD) |
|
Pontus Andersson (SD) |
|