Bosättningslagens införande 2016 har lett till vissa positiva effekter, det visar Riksrevisionens rapport. Bland annat har väntetider kortats, sysselsättningen bland de mottagna ökat och möjligheten att ta till vara nyanländas kompetenser förbättrats. Samtidigt finns alltjämt en rad brister i mottagandet.
Trots att Riksrevisionen i sin rapport påpekar att de kommuner som fått ett ökat mottagande genom anvisning efter lagens införande uppger att de fått ökade kostnader för försörjningsstöd dras få slutsatser kring detta i regeringens skrivelse. Ett av de viktigaste skälen till dessa ökade kostnader är det glapp som uppstår från det att Migrationsverkets ansvar upphör och Arbetsförmedlingens etableringsansvar tar vid. Detta glapp kan uppgå till flera månader och det innebär en försenad etablering för den enskilda individen men också stora kostnader som med enkelhet kan undvikas. Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Skatteverket och Migrationsverket bör enligt vår mening sträva efter ökad samordning för att minimera det glapp som uppstått. Vidare menar vi att denna problematik är tätt knuten till de svårigheter att till vara ta barns rättigheter som framhålls i Riksrevisionens rapport. Regeringen hänvisar till att frågor med anknytning till detta bereds i Regeringskansliet. Att med hänvisning till det avstå från att ge riksdagen en redogörelse som på ett rimligt sätt behandlar vad Riksrevisionen i sin rapport skriver är inte tillfredsställande.
I Riksrevisionens rapport påpekas vidare att problem uppstår kopplat till kommunernas tolkning av bosättningslagen. Och tolkningarna skiftar mellan olika kommuner. Detta leder till en bristande enhetlighet i det lokala mottagandet. Dessa skillnader i tolkningen behöver kartläggas och analyseras. För att underlätta en mer likvärdig process i hela landet behövs åtgärder och ett klarläggande av hur lagen bör tolkas.
|
Alireza Akhondi (C) |
|