Fusk har upprepade gånger upptäckts vid högskoleproven landet över. Vid undersökningar på olika sätt har man inte kunnat konstatera ”konstigheter” vid provresultat, men lika fullt har organiserat, tekniskt avancerat fusk upptäckts ett flertal gånger. Detta fusk är mycket allvarligt då legitimiteten för hela högskolesystemet kan eroderas. Precis som regeringen skriver i propositionen kan även svenskt högskoleväsen falla i anseende internationellt. Dessutom tar fuskarna eftertraktade platser som annars skulle ha gått till hederliga ungdomar som studerat och ansträngt sig hårt för att komma in på sin valda utbildning. Till sist måste vi alla fråga oss om vi vill bli opererade av en läkare som fuskat sig in på medicinutbildningen. Att kraftfulla åtgärder måste vidtas för att stävja detta fusk, och att den personliga integriteten därmed i någon mån får ge vika, framstår som självklart och borde inte bli föremål för debatt.
1. Några remissinstanser, där bl.a. Göteborgs universitet och Stockholms universitet ingår, har påtalat fördelen med att en materialsamordnare enrolleras i samband med proven. Metoden innebär att provledaren inte har tillgång till hela provet på morgonen vid provstart. Detta hindrar, åtminstone till viss del, proven från att läcka. Där det är möjligt personalmässigt borde denna metod användas som standard. Dock ska den inte, som remissinstanserna föreslår, användas som enda metod för att bekämpa fusk, utan endast som ett komplement för att förhindra läckage av provresultat.
2. Radiovågsdetektering ska vara tillåtet att användas vid högskoleproven och ska användas när det anses befogat. Det ska t.ex. anses vara befogat då andra kontrollåtgärder inte anses kunna användas till fullo på grund av personalbrist eller där det kommit larm om att fusk kan komma att ske. Dock ska positivt resultat av en radiovågskontroll behandlas med försiktighet och i huvudsak leda till ytterligare kontrollåtgärder för den provdeltagare som indikationen gett utslag för. En positiv indikation ska inte som enda indikation kunna leda till avstängning under längre tid. Den som blivit föremål för en positiv indikation ska beredas möjlighet att förklara sig. I normalfallet ska den som ertappats med en positiv indikation bli föremål för ytterligare kontrollåtgärder som t.ex. kroppsvisitation (utanför provlokalen). Vid falsk indikation ska provdeltagaren få tillgodoräkna sig den ungefärliga tid som kontrollerna tagit och denna tid ska alltså läggas till provdeltagarens provtid. För beslut angående radiovågsdetektering ska framtida teknikutveckling också beaktas.
Vi delar regeringens uppfattning att störsändning är behäftad med för många negativa bieffekter för att i dagsläget kunna användas vid genomförandet av landets högskoleprov.
Slutligen anser vi att regeringens förslag om kroppsvisitering (eller metalldetektor) är en utmärkt och nödvändig åtgärd för att bekämpa fusk. Detta ska också, precis som regeringen skriver i propositionen, genomföras utan de begränsningar som utredningen obegripligt föreslår i sin utredning. Att en provdeltagare vid samma prov ska kunna kontrolleras högst två gånger, som regeringen föreslår, kan vara en rimlig begränsning dock. Denna metod ska i princip alltid användas och vara huvudmetoden mot allehanda fusk. Det finns dock inga plausibla skäl varför inte andra metoder ska kunna komplettera denna utmärkta men personalintensiva metod. Kroppsvisitering räcker inte alltid som enda metod för att bekämpa ett fusk som blivit alltmer förslaget och tekniskt avancerat.
|
Patrick Reslow (SD) |
Richard Jomshof (SD) |
|
Robert Stenkvist (SD) |
Michael Rubbestad (SD) |
|
Jörgen Grubb (SD) |
|