Idag är situationen akut i Sverige för denna grupp vårdsökande. Det finns inga sammanhängande vårdkedjor och heller ingen nationell strategi för att få dem på plats.
Sveriges regioner har inte verktygen för att hantera frågan på ett patientsäkert sätt. Ett tecken på detta är att det står över 1 000 sexualbrottsutsatta i kö för att få adekvat vård och behandling bara i Stockholm. Det saknas även krav på vilken typ av utbildning som ska ge den kunskapshöjning som så tydligt behövs och efterfrågas. Ett exempel på detta är Region Västerbotten som beslutat att lägga ner Astateamet i Umeå, en av mycket få specialistmottagningar i landet som vänder sig till sexualbrottsutsatta. Region Västerbotten har istället tagit in en konsult för kunskapshöjning (Maria Bragesjö) som endast har kunskap om trauma, men inte specialistkunskap om sexuella övergrepp.
Sverige har i dag endast en specialistmottagning för vuxna som har utsatts för sexuella övergrepp i barndomen. Specialistmottagningen är en stiftelse som tar emot personer som har utsatts för våldtäkt, incest eller andra sexuella övergrepp. Det kan också handla om personer som har blivit sålda i pedofila nätverk eller utsatta för människohandel genom trafficking. Specialistkliniken Wonsa finns i Region Stockholm men finansieras genom gåvor, bidrag samt avtal med enskilda vårdcentraler. Att finansieringen ser ut som den gör för denna specialistklinik är för att Region Stockholm valt att gå rakt emot Europarådets expertgrupp genom att hävda att det inte behövs någon specialistvård för sexualbrottsutsatta.
Det övergripande målet för Socialstyrelsens nationella handlingsplan för ökad patientsäkerhet i hälso- och sjukvården 2020–2024 är: ”Ingen patient ska behöva drabbas av vårdskada.” Med vårdskada avses lidande, kroppslig eller psykisk skada eller sjukdom samt dödsfall som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits vid patientens kontakt med hälso- och sjukvården (patientsäkerhetslagen [2010:659]). Situationen är akut ur såväl patient- som människorättsperspektiv. Sjukvården ska enligt lag vara jämlik och jämställd och fördelas efter behov. Sexualbrottsutsatta är en grupp som riskerar onödigt lidande och risker i livet om de inte får adekvat vård och behandling i tid. Detta måste tillgodoses av svensk sjukvård.
Därför bör riktlinjer om specialistvård och behandling för sexualbrottsutsatta människor tas fram.
|
Marléne Lund Kopparklint (M) |
|