Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en avveckling av minkfarmningen och tillkännager detta för regeringen.
Den svenska pälsdjursnäringen har minskat kraftigt på senare årtionden. Från 1988 till 2011 sjönk antalet minkfarmer i Sverige med 90 procent, och därefter har ytterligare hälften försvunnit. I dag återstår drygt 30 minkfarmer i Sverige. All uppfödning för pälsens skull av räv och chinchilla har upphört.
Djurskyddskraven för minkuppfödning har skärpts stegvis, men Sverige är inte det mest ambitiösa landet i Europa. Kritiken ur djurskyddsperspektiv har fortsatt. Det handlar bland annat om att minkar, som är vattenälskande och rörliga djur, inte får utlopp för sitt naturliga beteende när de hålls i bur. Återkommande larmas om stressade minkar som utvecklar stereotypa beteenden.
Ett antal länder i Europa har avvecklat minknäringen på senare år. Det har skett antingen genom skärpta djurskyddsregler som gjort uppfödningen ekonomiskt olönsam eller genom regelrätta förbud.
Coronapandemin har gjort att Jordbruksverket beslutade om totalförbud mot uppfödning av minkar i Sverige under hela 2021, med tanke på risken för smittspridning. De avelsdjur som fick vara kvar efter 2020 års uppfödningssäsong har fått leva. All parning av mink är däremot förbjuden, och om valpning ändå sker ska valparna avlivas snarast.
Under 2021 har alltså hela minknäringen varit tillfälligt nedstängd. Branschen förtjänar tydliga besked om framtiden. Det är nu det avgörs om storskalig minkuppfödning ska återstarta eller om Sverige ska följa andra länders exempel och påbörja avvecklingen. Liberalerna tar ställning för det senare.
Det kan ske antingen på samma sätt som med avvecklingen av rävfarmning, det vill säga tydligt skärpta djurskyddskrav, eller genom ett regelrätt förbud. I båda fallen bör det finnas en omställningstid på ett antal år. Frågan om kompensation till berörda näringsidkare behöver analyseras beroende på formerna och tidsperioden för avveckling.
Människan har i alla tider hållit djur för matens, ullens eller skinnets skull. Men med detta följer också ett ansvar för djurens välfärd. Att ta ställning för en avveckling av minknäringen handlar inte om att vara emot djurhållning utan om djurskydd. Djuren ska slippa stressas och de ska få utöva det naturliga beteende som är viktigt för deras välbefinnande. Att ta ställning för detta betyder att en del djurhållning helt enkelt måste avvecklas – för djurens skull.
|
Jakob Olofsgård (L) |
|
|
Johan Pehrson (L) |
Maria Nilsson (L) |
|
Lina Nordquist (L) |
Gulan Avci (L) |
|
Christer Nylander (L) |
Mats Persson (L) |
|
Allan Widman (L) |
Nina Lundström (L) |