Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att ta bort förbränningsskatten och tillkännager detta för regeringen.
2020 infördes förbränningsskatten som innebär att en skattekostnad påförs varje ton avfall som förbränns. Den fjärde december beslutade riksdagen dessutom att skatten ska höjas progressivt för varje budgetår fram till 2022. Skattens syfte är enligt regeringen att främja företag med cirkulära affärsmodeller. Regeringen anser dessutom att skattebördan delas av konsumenter och producenter. Men det är dock en skälig slutsats att dra att skattens syfte och målgrupp är oklara för både regeringen, konsumenter och producenter.
De preliminära intäkterna från förbränningsskatten landar enligt regeringens egna beräkningar på ca 0,24 miljarder. Effekterna av förbränningsskatten drabbar framförallt hushållens ekonomi då skattekostnaden kommer landa hos hushållen. Högre kostnader för avfallshantering utan motsvarande höjning av tjänstens kvalitet kommer på sikt minska samhällsnyttan av kommunal avfallshantering. Samhällsnyttan för svenska kommuner med egna energibolag kommer minska på sikt då avgifterna för t.ex. fjärrvärme kommer öka relativt andra energilösningar.
Företag med cirkulära affärsmodeller, vilka det nu är, kommer heller inte få någon ökad nytta av skatten då regeringen inte anger något om hur skatteintäkterna från förbränningsskatten ska fördelas. Att hänvisa till företag med cirkulära affärsmodeller framstår mer som ett svepskäl för skattens existens.
Förbränningsskatten kommer enbart belasta hushållens ekonomi. Den ökade kostnaden för hushållen kommer inte att öka samhällsnyttan då det är oklart vad som menas med skattens främjande av företag med cirkulära affärsmodeller. Skatten skapar heller inga incitament hos hushållen att minska sina avfallsmängder. Av de skälen bör man besluta att förbränningsskatten avskaffas.
|
Sten Bergheden (M) |
|