Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta bort systemet med villkorlig frigivning och tillkännager detta för regeringen.
Systemet med villkorlig frigivning innebär att en dömd brottsling får avtjäna en tredjedel av sitt fängelsestraff i frihet. Efter att ha avtjänat två tredjedelar av sitt straff i fängelse ska den dömde avtjäna den sista tredjedelen av straffet i frihet. Argumenten för systemet handlar om att den dömda ska ges en chans att återanpassas till ett normalt och laglydigt liv. Under frigivningen ska dem dömde övervakas av frivården som också ska ge stöd och behandling, främst i form av samtal, till den dömde. Villkorlig frigivning kan bara undantas om det finns synnerliga skäl.
Sedan 1 maj 2021 gäller till viss del skarpare lagstiftning kring villkorlig frigivning. Exempelvis behöver dömda delta i återfallsförebyggande behandlingsprogram under fängelsetiden för att kunna ges villkorlig frigivning. Lagskärpningarna som genomfördes är små steg i rätt riktning, men det finns behov av att reformera hela systemet med villkorlig frigivning. Det är rimligt att den som döms till en viss tid i fängelse faktiskt avtjänar hela straffet i fängelse.
Det finns flera exempel där personer under sin villkorliga frigivning begått ett stort antal brott och exempelvis systematiskt begått brott som olovlig körning och narkotikabrott utan konsekvenser. SVT:s granskande program Uppdrag granskning rapporterade exempelvis om ett fall där en man under sin villkorliga frigivning greps av polis åtta gånger på sex veckor. Samma program kartlade också unga gärningsmän från Kumlaanstalten och kunde konstatera att av 42 personer begick 30 personer brott under den villkorliga frigivningen.
Systemet med villkorlig frigivning är idag mycket generöst och behöver ses över och ersättas med en modell där en dömd brottsling avtjänar hela straffet i fängelse och att den dömde efter avtjänat straff ges en bevakningsperiod där det samtalsstöd som idag ges under villkorlig frigivning erbjuds.
|
Magdalena Schröder (M) |
|