Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur dagens regler för förskrivning av utbytbara läkemedel kan förändras så att förskrivning av generiska substansnamn kan möjliggöras och tillkännager detta för regeringen.
Vid förskrivning av recept på mediciner är bestämmelserna idag sådana att läkemedlets generiska namn (enligt produktresumé/Fass) ska anges på receptet.
Apoteken måste, enligt lag, erbjuda likvärdiga läkemedel som är billigare än de som förskrivs, om sådana finns. Det kallas för generiska utbyten och innebär alltså att apoteket byter ut ett läkemedel med ett visst varumärkesnamn mot ett likvärdigt men billigare läkemedel.
År 2015 var sista gången Läkemedelsverket utredde möjligheterna till generisk förskrivning med rekommendationen att det inte ska införas på grund av kostnader för systembyte. Läkemedelsverket menade i sin rapport att vid kommunikation med förskrivare och farmaceut kan substansnamnet användas med likvärdig effekt som vid generisk förskrivning, något som möttes med stor kritik från tillfrågade instanser som Läkarförbundet, Sveriges Farmaceuter och Vårdförbundet.
Samma år genomfördes 106 miljoner expeditioner enligt E‑hälsomyndighetens databas, varav 39 procent blev utbytta på apoteket. Regeln om generiska utbyten har sänkt läkemedelskostnaderna och är i grunden rätt tänkt – men det är förvirrande, särskilt för äldre patienter.
Trots att Läkemedelsverket betonar att det saknas evidens för ökad patientsäkerhet vid förskrivning av generiska mediciner så krävs det inte mer än bondförnuft för att inse att namnbyte på mediciner vid varje besök på Apoteket leder till förvirring.
Detta resulterar i att många patienter är ovetande om vad deras mediciner egentligen heter samt vad dessa gör, trots att de använt dem under en lång tid. I en undersökning bland äldre svenskar, gjord av Svensk Farmaci 2014, angavs att det största läkemedelsproblemet var att man inte kände igen läkemedelsnamnen på sina mediciner.
Detta leder inte bara till att personer är dåligt informerade om sin egen vård, utan det resulterar också i felmedicinering och dokumenterade dödsfall i Sverige, som kunde ha förhindrats genom bättre kommunikation.
Det skapar också problem vid akuta situationer eftersom information om vilka mediciner man använder kan vara livsavgörande. Att detta fortgår är onödigt eftersom alla läkemedel har ett substansnamn som bör användas vid receptskrivning och märkning av läkemedelsförpackningen och som förblir oförändrat oavsett om det byts ut mot ett annat likvärdigt alternativ. Det går helt enkelt att använda dessa istället och förslag på systemändringar som inte innebär systembyten har lagts fram till Läkemedelsverket tidigare. Dessa ändringar skulle möjliggöra generiska förskrivningar, utan den stora omkostnad som Läkemedelsverket vill undvika, som den absoluta majoriteten av den svenska vårdapparaten eftersöker för att öka den medicinska säkerheten i Sverige.
|
Daniel Andersson (S) |
|