Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige under det svenska EU-ordförandeskapet 2023 ska resa frågan om hur EU-samarbetets överstatlighet ska kunna frysas eller minska och tillkännager detta för regeringen.
Den europeiska unionen är idag inte vad den var vid Sveriges tillträde 1995. EU‑samarbetet är idag mycket tätare än då. Trots det har det svenska folket inte fått folkomrösta om dagens nya union.
Det finns i EU-samarbetet en självgående mekanik mot ett tätare unionssamarbete. De som söker sig till politik och institutioner i EU gör det ofta för att de har en positiv syn på EU och utökat samarbete. De företrädare som väljs för EU-kommissionen väljs bland kandidater som tror starkt på samarbetet och vill fördjupa det. Slutligen, när enskilda frågor ska avgöras i någon av alla de kommittéer som finns är det lätt hänt att man beslutar att alla medlemsstater ska göra på samma sätt, för att det är det enklaste för just den kommitténs fråga som den har för handen. Kommitténs ledamöter lyfter inte blicken för att se vad den harmoniseringen får för effekter på andra verksamheter. När många kommittéer gör på samma sätt blir summan av likriktning och minskade frihetsgrader för de enskilda medlemsstaterna stor.
Fördragsförslag, visioner och strategier som produceras i EU berör aldrig dessa mekanismer och reflekterar aldrig över att det inte är givet att samarbetet alltid ska stärkas. Om man inte är förespråkare för svexit eller en helt sammansmält EU-stat utan suveräna medlemsstater, anser man naturligtvis definitionsmässigt att det finns ett optimum för hur nära samarbetet ska vara. Detta gäller troligen en majoritet av medborgarna i EU, men det är en fråga som aldrig får utrymme i EU-samarbetet. Om utvecklingen fortsätter på detta sätt, finns alltså i förlängningen bara två alternativ för varje medlemsstat. Antingen följer den med unionen mot ett utplånande av den suveräna nationalstaten eller så lämnar den unionen. Det kommer alltså att leda till en situation som de flesta vill undvika. Hur många medlemsstater som kommer att finnas kvar i en sådan union är också omöjligt att veta i förväg.
Sverige har en unik möjlighet att sätta fokus på denna fråga under det svenska ordförandeskapet 2023. Kanske kan det göras som en del av eller en förlängning av arbetet om EU:s framtid som pågår för närvarande. Sverige bör resa en diskussion om hur mekanismerna ser ut som gör EU-samarbetet ständigt tätare, hur nära samarbetet ska vara i unionen, om överstatligheten ska öka, frysas eller minska, om vilka möjligheter och mekanismer som finns eller kan utvecklas för att frysa eller minska överstatlighet och om hur nationer och medborgare ska kunna vara medbeslutande i ett sådant beslut.
|
Staffan Eklöf (SD) |
|