Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återkalla uppehållstillstånd för flyktingar som besökt sitt hemland, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Rätten till asyl garanteras genom artikel 18 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, och den är till för att möjliggöra för människor som flyr undan förföljelser eller riskerar att skadas allvarligt att få skydd i ett annat land. Asyl är dessutom en rättighet som beviljas personer som uppfyller kriterierna i Genèvekonventionen från 1951 om flyktingars rättsliga ställning (FN:s flyktingkonvention).
Definitionen av vem som är att betrakta som flykting finns i flyktingkonventionens första kapitel. Termen flykting är därför rättsligt begränsad till att omfatta en person som ”flytt sitt land i välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk samhörighet, och som befinner sig utanför det land vari han är medborgare och som på grund av tidigare nämnd fruktan inte kan eller vill återvända till det landet”. Förföljelse kräver med andra ord, enligt konventionen, en individuell risk mot liv eller grova övergrepp. Konventionens skydd av flyktingar är dessutom tydlig, och själva grundbulten handlar helt enkelt om att de inte får tvingas återvända till ett land där de riskerar förföljelse.
I vardagligt språkbruk har det kommit att bli allt vanligare att använda termen flykting för en lång rad personer som av olika skäl valt att lämna sina hem till följd av krig, fattigdom, extrema väderförändringar eller förtryck och som anses leva under flyktingliknande förhållanden. I juridisk mening är det dock fel, enligt flyktingkonventionens definition, och det är vida känt att även svenska myndigheter ofta har tolkat konventionen på ett orimligt sätt, vilket också gjort att Sverige under lång tid hade Europas mest liberala migrationslagstiftning. Följderna av denna lagstiftning ser vi sorgligt nog, genom försämringar inom så gott som varje samhällsområde, trots att vi är bland världens högst beskattade folk. Medvetet har makthavare helt enkelt urholkat asylrätten.
Det kanske tydligaste exemplet på en urholkad asylrätt är när människor som sökt sig till Sverige och, trots Dublinkonventionen som menar att asyl ska sökas i första säkra ankomstland, har fått uppehållstillstånd i Sverige. Det finns, som bekant, inga krigsdrabbade länder i vår närhet, och ej heller finns det några regimer kända för att använda sig av tortyr, dödsstraff eller på annat sätt utöva systematisk förföljelse av enskilda, i vår absoluta närhet. Ändå har ett betydande antal asylsökande från fjärran länder fått uppehållstillstånd i Sverige. Till råga på detta finns där exempel på hur de efter erhållet uppehållstillstånd, har valt att åka tillbaka till sina hemländer på semester. I och med att de valt att resa tillbaka har de per definition visat att de inte är några flyktingar och inte har det skyddsbehov i Sverige som de påstått sig ha. Deras uppehållstillstånd bör därmed omedelbart återkallas.
|
Markus Wiechel (SD) |
|