Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) delade ut cirka 212 miljoner kronor under år 2020 av skattebetalarnas pengar i bidrag till 105 barn- och ungdomsorganisationer. Intentionen med bidragen är god. Det är i grunden något positivt och eftersträvansvärt att ungdomar väljer att delta i samhällsdebatten och i olika föreningar.
De statliga bidragen är ett sätt för staten att underlätta ungas samhällsintresse och skapa förutsättningar för ungdomsorganisationerna att utvecklas och på ett bra sätt tillvarata medlemmarnas engagemang. Det är en behjärtansvärd målsättning, men som med alla system skapas skeva incitament och avarter. Av den orsaken behöver det göras en översyn av gällande regelverk (förordning [2011:65] om statsbidrag till barn- och ungdomsorganisationer) för att motverka fusk och säkerställa att utbetalda bidrag används ändamålsenligt.
I gällande regelverk finns det inget krav på att organisationerna åtminstone delvis är självfinansierade i form av medlemsavgifter. Grundkraven för att ett medlemskap ska vara bidragsberättigade är att det är frivilligt och att personen lämnar ifrån sig grundläggande personuppgifter som finns tillgängliga för allmänheten.
De låga kraven öppnar upp för att organisationer erhåller bidrag genom medlemsfusk samt att organisationer i syfte att få bidrag förmår unga personer utan egentligt ideellt engagemang att registrera sig som medlemmar. För att minska risken för missbruk och se till att bidragen går till det de är avsedda för bör det som villkor för att beviljas bidrag vara krav på att organisationer tar ut medlemsavgift.
|
Arin Karapet (M) |
|