Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över reglerna för ersättning från staten när kriminella frihetsberövats och tillkännager detta för regeringen.
Den som felaktigt frihetsberövats har rätt till ersättning av staten för det lidande som detta har orsakat. I lagen om frihetsberövande finns rätten att få ersättning när man varit frihetsberövad och åtal inte väckts eller vid frikännande dom eller vid andra tvångsåtgärder. Ersättningen ska täcka utgifter, förlorad arbetsförtjänst och ersättning för lidande. Det är Justitiekanslern som avgör dessa ärenden.
I ett uppmärksammat fall fick en dömd våldtäktsman som begått mycket allvarliga brott ersättning av staten då det framkom att han var yngre än vad som angetts tidigare och därmed satt frihetsberövad för länge. Justitiekanslern fastställde ett mycket högt belopp som staten ska betala till våldtäktsmannen. Detta har på många sätt inte ansetts rimligt av allmänheten och föranledde en stor medial debatt. Regelverk och praxis hävdas som anledningen till det höga beloppet.
Det är rimligt att pröva om frihetsberövandelagen bör ses över och om regler och praxis bör utformas så att grovt kriminella som dömts inte kan få liknande ersättningar. Det är angeläget att våra lagar på ett rimligt sätt går i takt med allmänhetens syn på brott och straff. Då det numera begås många grova våldsbrott i Sverige och de höga beviskraven ofta gör att många går fria, då regeln hellre fria än fälla gäller i svenska domstolar, bör man se över lagen och om möjligt även praxis när det gäller grovt kriminellas rätt till ersättning.
|
Katarina Brännström (M) |
|