På kort tid har elscootrar blivit ett påtagligt inslag i svenska städers offentliga rum. Den oreglerade överetableringen av elscooterföretag har lett till att många människor tröttnat på att behöva sicksacka fram mellan slarvigt parkerade elscootrar. Man känner en betydande irritation över förare som inte följer reglerna utan åker två på en scooter eller kör för snabbt på trottoarer med olyckor till följd. På många av landets sjukhusakutmottagningar vittnar personal om olycksfall med elscootrar som kan leda till sjukskrivningar och livslånga men. Problemen är desamma i många europeiska städer. I Paris har flera dödsolyckor inträffat på senare tid varvid den franska huvudstaden liksom Oslo, Helsingfors och Berlin nu infört begränsningar för scootrarna.
Det finns två huvudsakliga problem med dessa fordon – deras framförande samt ostrukturerade uppställning i gatumiljön. Båda har den gemensamma nämnaren att varken fordonens ägare eller brukare tar sina rättmätiga ansvar. Då elscootrarna klassificeras som ”cykel” finns det inte tillämpbara föreskrifter för hur dessa får ställas upp i gatumiljön. Ägarna av fordonen har idag således ingen skyldighet att tillse att dessa inte ligger slängda på trottoarer eller i annan trafikmiljö, varvid de kan utgöra störning och fara för andra trafikanter. Bristen på ordnad parkering av elscootrarna är en säkerhetsrisk samt förfular gatumiljön avsevärt.
Brukarnas ansvar är en chimär. Hade elsparkcyklarna framförts på ett ansvarsfullt sätt, och likt vanliga cyklar i regel parkerats snyggt på anvisade platser, hade det inte varit något problem. Men så är inte fallet. Enligt Transportstyrelsen gäller följande:
Utöver de rent tekniska villkoren är det uppenbart att användarna fullkomligt struntar i dessa regleringar. Elscootrarna används ofta som leksaker och framförs utifrån en bred palett av brott mot de mest elementära trafikregler. Möjligheterna för polisen att beivra detta beteende är ytterst begränsade – än mindre att kunna lagföra försyndelserna. Brukaransvaret är i praktiken obefintligt vilket med nöje uppskattas av den som utan skrupler vill köra efter eget gottfinnande.
Den enda gemensamma kopplingen mellan fordon och förare är den betalningsinformation som det fordonsägande bolaget har. Där framkommer dock inte vem som framfört fordonet eller ålder på densamme. Ej heller hur fordonet framförts vilket också omöjliggör att i efterhand, om behov skulle finnas, kunna ställa förarna till svars. Med ett registrerings- alternativt licenssystem för brukande av elscootrar, kan möjligheterna till kontroll och uppföljning av dess framförande förbättras.
Vad gäller beteckningen ”elsparkcykel” är den i sig missvisande då fordonet drivs med elektricitet och ingen sparkar sig fram på det – än mindre cyklar. Man står helt stilla medan fordonet framförs. Elscooter vore därför en mer rättvisande benämning.
|
Hans Rothenberg (M) |
|